fredag 12 oktober 2012

Oro i livet.

Ett besked med hot om döden. Ett besked som återigen påminde oss om att månadslånga förkylningar, gnälliga barn och tidspussel av rang trots allt är det mest priviligierade av liv. En vän till oss har fått beskedet att han har en elak jävel till tumör i hjärnan. Han är född 1946 och har levt ett liv. Men det är ingen tröst när framtiden förmörkas på några timmar, och hans familj plötsligt lever i kaos och förvirring. När läkarna inte säger de tröstande orden utan avslutar meningar med punkt. Utan bisats om positiva exempel.

Jag satt på Berns salonger på en branschgala igår kväll. Det var god mat. Rolig underhållning. Vinnarstämning när priser delades ut. Trevliga bordsgrannar och ett och annat glas vin. Kristallkronorna och stearinljusen i flerarmade silverljusstakar gjorde sitt bästa för att rama in en stund av glamour. Det kändes fel med beskedet som skavde i hjärtat. Men det påminde mig också om, att hur pretentiöst och högtravande det än låter, så är livet här. Och nu. Även för vår vän. Och vinnarstämning är precis vad han behöver just nu.

Två delar av livet.

3 kommentarer:

  1. Så bra du skriver, eller snarare beskriver. Det är ju precis så det är och man vet aldrig vad som kommer att hända. Livet händer här och nu och innehåller tyvärr inte bara lyckliga stunder utan också nattsvart sorg. Men jag håller tummarna ändå för positiva bisatser och ett lyckligt slut. För som sagt, man vet aldrig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det är ju så. Men man blir ju knäpp om man ska gå runt och tänka på det hela tiden...

      Radera
  2. Man ska leva för att leva, inte för att överleva....

    SvaraRadera