Shettis-kalas

I lördags hade vi kalas för 14 dagisbarn. Isande nordanvind gjorde att föräldrarna samlades kring elden och kaffet, medan de 4-5-åringarna glatt red varv efter varv på de tre tjänstgörande hästarna, för att sedan springa och ställa sig sist och köa igen.

Den siste ryttaren att tygla den stora nordsvensken var min man. Till vår femårings förtjusning kom hennes pappa till slut upp på hästen och både skrittade och travade runt i paddocken. Travandet var väl förvisso bara ett fåtal meter, och inte på makens begäran. Men det var en av kalasets höjdpunkter förstod vi senare, när det var det första vår dotter återberättade på kvällen.

Eftersom det var ett gäng stadsbarn som var på kalaset (och födelsedagsbarnets föräldrar) så blev det ingen korvgrillning utomhus. Kokt korv med bröd, sång för femåringen och paketutdelning blev en jättebra paus innan vi gick ut igen och hade skattjakt på godispåsarna.

 Sista aktiviteten var att hälsa på kaninerna, och det gick alldeles utmärkt tills jag upptäckte vad det var för en unge som försökte bryta sig in hos kaninerna genom att häva sig upp på staketet och skaka det kraftigt. Det var vår tvååring. Några minuter senare var klockan 2,5 timme senare än när kalaset började och det var slut.

Min enda uppgift inför det här kalaset var att skicka inbjudningarna. Den enda uppgiften jag hade under kalaset var att ordna en kö och se till att alla lånade en hjälm. Med lite hjälp av min syster och andra närvarande vuxna så gick det hela smidigt. Min makes enda uppgift var oklar, själv säger han att han var social med gästerna papporna. Dottern hade önskat ett hästkalas och det passade oss utmärkt att outsourca barnkalasdelen. Arrangör var Gothenburg Polo Club och vi var riktigt nöjda. Kan rekommenderas, även om det hade varit bättre rent vädermässigt, om femåringen som älskar djur och natur hade varit född på sommaren.