Gök..boet

Det sägs att vi har äktenskapstycke min make och jag. Huruvida det är en match made in heaven rent utseendemässigt, eller helt enkelt bara ett utslag av självälskeri från vår sida, får väl nån annan avgöra...hehe. Men det finns de som frågat om vi är syskon.

Hur som helst. Ytan är en sak, i tanken är vi inte alltid lika. Idag var ett tydligt exempel. Vi skulle ta oss till Göksäter, ett slags mini-Ullared, här på Orust för lite onödig shopping. Vi var rätt säkra på var det låg, bara inte helt överens om hur vi skulle ta oss dit. I bil förstås, där var vi på samma bana. Men där jag i självklarhetens namn ville fråga gps:en, drog min make fram...kartan. I papper!

Med en turistkarta i ena handen och ratten i den andra, styrde han självsäkert rakt över ön. Efter några stopp vid vägkanten och närstudie av vägskyltar, ville jag tvinga på min make min filosofi, dvs att aldrig åka en meter utan den elektroniska oerhört pålästa och hjälpsamma gps-kvinnan i örat. Men nej, nej. Karta is the shit, enligt min make. Och visst, fram kom vi.

Inne på Göksäter var det kommers. Vi hängde på och köpte nödvändigheter för 1600 kronor. Det blev till exempel...hmm...en sporttop till mig, ett par linnen till maken, ett yatzy, balsam...tja...och lite till. Två par trällor! Maken har sedan innan ett par svarta träskor och tydligen var det nu barnens tur att invigas i detta skodon, som enligt mig är djävulens påfund - eller i alla fall synnerligen obekväma. I detta fall är det dock snarare lämpligheten i att vår sexåring äger ett par skor av stenhård sort - som skulle kunna användas i syften vi inte ens kan föreställa oss. Men tjejerna var nöjda och maken nöjdast. De tre har nu likadan svarta träskor och det var tydligen en "mysighetsfaktor" involverat i köpet. Den minsta storlek som fanns var dock 35, och visst, sexåringen växer väl i sina snart...om tre år.

Okej, okej, jag kanske låter lite som en citronskiva. Dagen blev riktigt bra, solen sken och de där 1600 som besöket kostade var i själva verket ett kap, enades vi om. När vi kom hem sprang jag ut på en löparrunda längs havsviken vi bor jämte. Det gjorde mig något mer lik maken, avslappnad, glad och hungrig. En grillmiddag senare var jag nästan i känslostämning för att åka tillbaka och se om de hade hårda skodon i svart åt mig med.

Vid något tillfälle frågade maken mig om morgondagens väder. Han såg att jag satt och lusläste vädersajterna på mobilen i turordning, så frågan var väl befogad. Men grillmiddag och löparrunda i all ära. Självklart kunde jag inte bara svara "sol och lätt molnighet" eller nåt liknande meteorolog-aktigt. Nejdå, istället kunde jag inte låta bli att fråga varför han inte byggde sig en väderstation i trädgården..? Eller kanske ett solur?