Dagens levande död

Barnen fick följa med sin farmor och farfar hem idag. Förutom fika och julmys, skulle de gå och se "Levande julkrubba". Jag är rätt säker på att både vår troende sjuåring och vår fyraåring (som själv tror hon är Gud) kommer uppskatta evenemanget, men de hade en del frågor innan. Sjuåringen fastnade på att Jesus helt plötsligt skulle vara levande, efter att ha varit död i så många år. Uppstånden är han ju redan också, det har hon full koll på. Våra förklaringar om skådespel verkade inte hjälpa. Jag försökte fokusera på de levande djuren istället, att de skulle kunna få se till och med kameler om de hade tur. Det fick den eventuellt något bortskämda fyraåringen att gå i taket. Hon hade minsann sett en kamel när vi var i Turkiet och det räckte faktiskt: Till och med bakifrån faktiskt såg jag den!

Maken är med på besöket på ett hörn, och jag hade därmed en ensam kväll. Kom hem till ett tomt hus. Tyst... Stilla. Sköööönt! Planerna för all denna ocean av tid ensam sköljde runt i huvudet och orsakade ett sådant brus, att jag la av. De senaste två timmarna har jag inte rört mig en tum. Middagen blev rå mat som fanns i kylskåpet (eller ja, jag satt ju inte här med okokt potatis och kalla köttstycken, men inget av det jag åt behövde en större insats än att det gick att lyfta från hyllan och stoppa i munnen utan mellanlandning i ugn eller spis).

Det lär inte bli någon julklappsplanering kväll, ej heller någon leksaksplock eller annat nyttigt. Istället ska jag njuta av ett tänt ljus utan fara för att någons hår ska ta eld, se på Nobelsändningen i fred samt äta upp det tunna lagret av julgodis som jag lurat mig själv skulle räcka i alla fall till fjärde advent. Jag planerar att återuppstå lagom till att de små kommer hem igen. Det lär i alla fall ingen tycka är märkligt.