Feeling hot hot hot

Med en hundsimmande sexåring hängandes i min trekantsbikini och en åttaåring simmandes fram och tillbaka mellan mina ben, trampade jag vatten som en besatt i poolen för att hålla oss alla flytande. Inte för att det var fara på färde för barnen, de tar sig iland, men jag själv undviker gärna kallsupar i poolvatten fyllt med hudavlagringar, barnkiss och kroppshår. Jag tittade förbrilt efter en av de tre andra vuxna som är med oss på sensommarresan till Mallis, men såg ingen. Maken då? Han var ju här nyss? Där! Han låg ett par-tre meter bort och flöt. Flöt!

- Hallåååååå, tror du att du har semester eller....??!!

Förvånat tittade jag mig omkring. Vem skrek på det där viset? Maken tittade förvirrat upp, log och nickade åt dansken som satt vid poolkanten och skrattade åt familjedramat som utspelade sig framför honom. Maken tog sig snabbt genom klungan av treåringar med flytpuffar fram till oss och var därmed tillbaka i familjesemester de luxe. Han avlägsnade barnet som nu övergått till att öva simhopp, med sin mammas lår som trampolin, men behövde ett vakande öga från fler än badvakten.

Tja. Där har ni det. Gångra med tio, lägg till 36 varma grader, strössla med buffémat, parasoller och vätskeersättning så får ni konturerna av våra första dagar på Mallis. Ingen stress, bara en del livräddande samt blodtryckshöjande insatser för sexåringen, eller någon som kommer i hennes väg, i poolen. Men också en massa stolthet över samma lilla tjej som vägrade släppa simdynan nyss, men som nu dyker efter ringar och simmar bättra under ytan än över.

Åttaåringen ser fram emot kvällsshowerna här i lala-land varje dag. Hon lyser som en sol och klappar högt i takt till rock, disco och 80-tals hits. Men närmar sig någon av artisterna hennes stol, så sitter hon tyst. Då tar lillasyster över och spelar Allan så hon ska få en high-five istället. Hon trivs med charterlivet, vår yngsta dotter. Hon håller igång hela dagen med än det ena än det andra. Precis när maken och jag börjar köpslå om vems kväll som ska sluta samtidigt som sexåringens, så byter hon ben. Från outtröttlig och stundtals extremt påfrestande, till att plötsligt ta en egen peng i handen, ställa sig i kö och beställa varsin barndrink till sig och sin syster. Sen slår hon sig ner i en korgstol och slocknar.

Något har dock hänt sen vi var här i Cala Bona förra gången - hänt med oss troligtvis. Jag nästan störde mig på en en liten unge som vägrade sluta banka i bordet när vi åt förut...eller rättare sagt på hens föräldrar som tyckte hen var lustig?! Och VEM låter sin unge bajja i poolen??!??! Vi börjar eventuellt växa ur vårt favorithotell. Kan det vara möjligt...att vi trots sexåringens påhitt, är så förbi småbarnsåren att vi nästan glömt...?

Eller så är det värmen, buffén och Cavan som förblindat vårt omdöme. Hoppas det. 😉


(Lyckas inte publicera bilder av någon anledning tyvärr).