Pimpad pumpa

Jag sladdade in på Ica igår efter att ha bestämt mig för att rätta in mig i ledet gällande Halloween. Jag har svårt att se det som något annat än ett lite mesigt efterapande av en amerikansk tradition, men va fasen, jag är inte den som är den. Nu kör vi! Således skulle pumpor inhandlas. Lillasyster och jag drog till Ica med mormor. Där såg pumpahyllan ut så här:

Vafalls? Vaaa? Vaaaa? Vad är nu detta? Tomma höbalar och lådor? Jag är ju här i god tid - dagen innan! Ska jag nu behöva minnas att köpa både pumpor och julkalendrar redan i september?! Ännu värre för stunden, då jag lovat sexåringen lite pumpakarvning under eftermiddagen och jag inte var upplagd för några utspel som grundade sig i den enkla strofen "de är slut". Mormor to the rescue! Hon hade sett gigantiska pumpor på Hemköp tidigare på dan. Vi drog dit - och tadaa - fyra pumpor kvar. Vi snodde snabbt med oss två av dem och gick mot kassan. Eller ja, vi kånkade på varsin de få metrarna fram till kassan, men stannade rätt ofta för nya tag om de fem kilo tunga pumpajävlarna.

Del ett av löftet var därmed slutfört, pumpor införskaffade a la svensk style. Ett par timmar senare gav vi oss på själva karvandet. Vassaste kniven vi har kom fram och maken högg bokstavligt talat in på den ena pumpan. Makens initiativförmåga fick sexåringen att med säkerhet i rösten konstatera att "Killar kan detta, inte tjejer". Dagens andra Va, vaaa, vaaaaaaa? for genom mitt huvud innan jag greppade den andra, dock slöare, kniven och HÖGG in på den andra pumpan med en farlig fart. Pumpasaften sprutade och lukten av pumpakött spred sig när vi grävde med fingrarna för att få bort fruktköttet inuti. Barnen stod fascinerade, samt äcklade, och såg på. De slafsade lite med sina skedar men sen fick vi göra jobbet. De hade dock ritat ansikten på pumporna och när vi skurit klart så var båda väldigt nöjda. Sexåringen ville dock inte riktigt låta det hela ta slut, så hon pimpade sin pumpa genom att rita dit öron, några ärr, lite hår och en hjärttatuering. Bland annat. Ska det va' så ska det va' liksom. Inget knussel. Och det är ju om inte annat väldigt amerikanskt.