Extremt nytt badrum

Jag borde bloggat varje dag om den här badrumsrenoveringen vi slängde in så här mitt i en av de mest hektiska perioderna nånsin (stressig att fylla 40!). Jag hade troligtvis kunnat skriva en gammalrysk tragikomisk tegelstensroman om de här senaste veckorna - eller en triologi.

Första boken: Naiviteten.
Vi påbörjade planeringen för badrumsbygget för 2,5 år sen. Men när den byggare vi fått referenser på och kommit överens med, plötsligt gick upp i rök, så var vi rätt glada att han ändå inte dykt upp för att ens påbörja jobbet. Sen kom livet emellan, vi tappade lusten att renovera och åkte till Mallis för pengarna. Nja, inte riktigt, men vi orkade inte ens tänka "kakelplatta" på två år. Vi är inga renoveringstyper. Har noll erfarenhet och tycker att ett ommålat rum eller ett byte av ett fönster är helt i samma kategorin som Extreme Makeover home edition.

I höstas tog vi ändå beslutet att vi behöver två badrum i det här radhuset. Fyra långhåriga personer behöver yta att kamma sig på. Vi hittade en byggare vi gillade och efter en kvälls bläddring i kataloger, visste vi ungefär vad vi ville ha för golv och väggar. Men sen tog fantasin och orken slut. Vad göra? Det självklara. Vi lät byggaren välja inredning och behöll vår toastol som vi bytte för nåt år sen (igen! Home makeover!). Jag menar, vem har sett fler badrum än honom liksom?!

Bok nummer två: "Snickaren kommer imorgon".
Byggstart var i mitten av februari. Det skulle rivas under en vecka, sedan byggas när vi var på Island. På så sätt skulle vi hela tiden ha tillgång till vatten och tvättmaskin. Det lät ju bländande bra. Vad är det för nissar som klagar på hur jobbigt det är med renovering?! Verkar ju görenkelt! Sen kom verkligheten och slog ett stämjärn i huvudet på oss. Vakna ur dagdrömmen! Du har inget varmvatten! Vaaaa??? Eller förresten, inget vatten alls! På en vecka! Vaaaaaaaaaa???!! Nä, och ingen tvättmaskin. På en månad!!!!

Varenda en som varit här och jobbat, har varit precis så trevliga som man kan begära. Städat efter sig, låst när de gått och snackat en massa med en om vi varit hemma. Planeringen kring i viken ordning de byggt, målat och klippt och klistrat eller vad de nu gjort, på rätt ställen och med rätt verktyg har det dock varit lite SI och så med. Efter två dagar med bara kallvatten hemma höll jag på att gå bananas. Efter en vecka med fortfarande bara kallvatten på ovanvåningen och nu inget vatten alls på nedervåningen, ville jag skrika högt och länge. Efter tio dagar gick jag in i koma och brydde mig inte. Duscha? Äsch. Finns våtservetter! Koka pasta? Äsch, vi steker riset.

Sen fick vi till slut vattnet tillbaka. Efter ytterligare nån dag kom även varmvattnet. Tvättmaskinen installerades och då var ju hälften av bygget klart... När rörmokaren nån dag senare frågade mig om han skulle dra rören "genom profilen eller över" så log jag mitt varmaste leende mot honom, gav honom en iskall blick och lyckades med sammanbitna käkar säga nåt trevligt men menade om att så vitt jag minns så är det inte rörmokeri jag är min profession. Han fattade situationen och ringde nån som brydde sig min make istället.

Imorgon ska det vara klart! En enda kran saknas. Den skulle ju varit på plats igår så klart, men det var ju en utopi. Dessutom måste en av snickarna komma tillbaka och fixa till en öppning i den låda som byggdes över all el och alla proppar. Lådan är snygg på alla sätt, men det vore ju hemskt bra om det gått att byta proppar eller att nå huvudströmbrytaren utan att skruva ner det nästan två meter breda skåpet. Se där. Bara ett par kapitel kvar på andra delen i trilogin då. Tyvärr är det en bok kvar.