onsdag 29 oktober 2014

Sol, vind och vatten...

Ordningen är återställd! Sen ett par dagar skiner solen, elen är tillbaka och kvällarna är ljumma som en svensk julinatt.

Efter en hel dag på stranden, eller ja, för två av oss mer i sanden, är vi rätt möra ikväll. Som bonus: sjuåringen simmade själv i ren förskräckelse när hon inte bottnade, och räknas därmed som simkunnig. Yes, inga mer simhallar.

Fyraåringen spenderade dagen med att leka "Frost". Förutom att vi övriga omväxlande fick biroller som snögubben Olof och renen Sven, så sköt hon is på sin mor och tvingade mig att ligga still. Alltså, VÄLDIGT godkänd lek i mina ögon.

Solkräm i mass, en svag ljummen bris och lunch på strandbaren i skuggan. Jodå. Höstlovet får godkänt.





Makeover

Jag har aldrig varit så masserad, så inoljad, så knådad eller så sågad (!) i hela mitt liv som på den här semestern. Hamam, en timmes helkroppsmassage, ansiktsinpackning, hårtvätt på salong, manikyr och pedikyr... Allt på tre dagar och jag känner mig nu som en ny människa. Maken ser inte skillnaden säger han, möjligtvis på kontot, men inte på sin fru. Min tes om att "det är så billigt här" gäller förvisso inte mängd, men ändå. Principen "helt gratis, bara femti spänn" kan appliceras här.

Första dagen fick jag höra från den turkiska man som fönade mitt hår, att han hade behövt flytta med oss hem för att få ordning på allt som var fel på mig. Min risbuske till hår (som enligt honom både var felklippt samt i behov av slingning) var bara början. Mina ögonbryn var ju så illa där an att han tog sig för pannan. Jag nöjde mig dock med ett beklagande om att jag troligtvis är ett hopplöst fall. Han såg inte ironin och fortsatte övertala mig att ge hans trollkonster en chans.

Jag valde en annan frisör för föning av håret dagen efter. Men ok, han vad en poäng. Ögonbrynen. Det gör ju så s*tans ont att plocka dem, så jag brukar ducka. Idag skulle det dock ske. Ett par års förvildande ögonbrynsväxt skulle tyglas. Om vi säger så här, det skedde och det blev bra, men om någon nånsin vill få mig att erkänna mordet på Kennedy eller valfritt tågrån, så vet ni hur ni kan sänka mig. Ögonbrynstortyr är min akilleshäl. En mycket filad och insmord (akilles)häl.



tisdag 28 oktober 2014

Tidsaspekten

Det här med turkisk tid är inte helt självklart. Vi kom i svensk sommartid, ställde fram klockan en timme och sen tillbaka den till turkisk vintertid dagen efter. Huruvida telefoner kan hänga med i det tempot av tidshopp är oklart. Min make säger att han har koll, hans armbandsur är tydligen att lita på. Men å andra sidan så äter vi
väl när vi är hungriga och inte när det är lunchrast.

Jag har inget flyt med wifin direkt, det är svajigt minst sagt. De publicerade inläggen kan vara lite dagvilla. Men det är ju så det ska vara, tänker jag, på semester.
Är det söndag? Tisdag? Lördag hela veckan..?





Fish kiss

I brist på sol har vi pysslat med diverse andra energigivande aktiviteter. Igår kväll testade vi fisk-spa. På rad satt vi med fötterna tvättade och nerstoppade i varsitt akvarium för att låta fiskarna äta av alla döda hudceller. Smaskigt...

Fiskarna i mitt akvarium blev troligtvis mätta för en månad framåt. Jag var rädd att de skulle falla döda ner på grund av övervikt innan mina 20 minuter var över, men de klarade sig. Sjuåringen satt förtjust och klappade händerna och vågade till slut stoppa ner båda sina fötter. Det kändes som att stoppa fötterna i kolsyra och efteråt var tår, hälar och till och med anklar babylena.

Imorgon väntar hamam, manikyr och pedikyr av människor. Bitfritt hoppas jag.




Blixtar o dunder

Vi hann precis anlända till semesterbyn utanför Alanya i lördags, innan det första åskvädret brakade loss. Blixtarna rev sönder den mörka himlen och knallarna avlöste varandra. Med ett öronbedövande dån så det medhavda ekologiska svenska kaffet höll på att hamna i vrångstrupen, blev det plötsligt mörkt i lägenheten. Elen hade gett med sig.

Stearinljusen plockades fram och vi kollade laddningen på samtliga elektroniska prylar. Hur skulle det bli nu..? Strömavbrottet varade i 24 timmar, allt medan nya åskväder rullade in. Till och med minareterna tystande en stund inför vädermakterna. Själv kände jag mig mest lättad över att jag och barnen hann kliva ur den hiss vi stod i en halvtimme innan elen försvann.

Semester är ju relativt. Något solande har det ännu inte blivit, även om det är varmt i luften och barnen därmed hoppade i poolen så fort de fick klartecken. Med i-landsmått mål mätt är vi avskurna från nyheter, hemlagad mat och elektriskt ljus. Men med kompakt mörker utanför, regnet som slår mot taket och tända ljus i varje hörn av lägenheten så är vi så nedvarvade att när elen för en stund blinkade till, visste vi knappt vad vi skulle med den till. Sen sprang jag till närmaste vägguttag och alstrade ström i alla mobila enheter maken kastade sig över kaffebryggaren.

Nu håller vi tummarna för att turkarna har rätt, solen är på väg.








söndag 26 oktober 2014

Control-alt-delete..?

Planet hann backa ett fåtal meter, innan piloten ropade ut ett meddelande om att den ena motorn inte ville starta. Han avslutade med orden "Men lugn, bara lugn, vi ska se om vi kan fixa det lite snabbt så vi kommer iväg."

Eeeeh, alltså, för all del, TA ALL TID ni behöver! Ingen stress, skruva på bara. Några minuter senare återkom kaptenen med glädjande (?) besked om att de nu startat om en av datorerna som styr motorn, och att allt var normalt. SLÄPP UT MIG!

Vi kom upp i luften och förutom de faktum att fokus nu utökades till två barn och en motor under resan, så var den rätt behaglig. Fyraåringen hade ju förvisso kunnat betala ståbiljett, men annars var det lugnt. Ett enda litet missöde råkade vi ut för, och det var väl mest mammans fel. Fyraåringen skulle gå på toaletten och trots att hennes mor stod dubbelvikt, inklusive med häcken i vädret, så lyckades fyraåringens klänning hamna i toastolen och blev...blöt.

En halvtimme innan landning flyger vi in i oväder. Piloten varnar oss för turbulens, och alla knäpper fast sig. Alla utom tjejen med flätor och ny klänning på rad 15, som sitter bakåfram. Efter en kvart av rätt kraftig turbulens och pilotens varning om omgivande åska ringande i öronen, sitter jag ned ett påklistrat leende för att lugna sjuåringen som är rädd. Med tanke på att jag var rätt skraj själv, så liknade jag nog mest Jack Nicholson i the Shining. Medan storasyster trycker sig mot min överarm och blundar, sitter lillasyster och sjunger.

-Hej och hå vad det skumpar, det killar i magen!

Efter tjugo minuters extra inflygning så landar vi. Piloten fick en rungande applåd och maken kostade på sig ett "bra jobbat!" när han gick förbi cockpit.

Följande dagar ska jag följa pilotens exempel och rikta in mig på min egen "dator", dock inte just control-alt-delete. Men en omstart i hjärnan är precis vad den här semestern syftar till.


fredag 24 oktober 2014

Fredagsmys i en bil på E6an

Vi är på väg mot varmare breddgrader. Med några rejält överbelastade veckor, med i-landsmått mätt, i ryggen, så var det två trötta hjärnor som påbörjade planering av packningen så smått i onsdags. Eller egentligen en hjärna, maken menade att han hade full koll på sina badbyxor och således inte behövde packa förrän kloss an till avfärd. Dagen efter fick vi besked om att vår flight var ändrad, och plötsligt krympte tidsrymden till avresa till ett knappt dygn. Barnen har med sig allt de behöver, och lite till, och maken behöver ju i princip bara en plastkasse med sig till sina badshorts. Själv hoppas jag att något av det jag fiskade upp från sommargarderoben passar mig, samt passar ihop.

Men nu är vi iväg! Vi passerade just Halmstad, och vi kom därifrån med blotta förskräckelsen. Vi hade ett ärende att uträtta på Eurostop, men köpcentrumet höll på att sluka mig när fredagströttheten i kombination med ett uselt lokalsinne slog till. Sjuåringen guidade oss ut samma väg som vi kom. Maken mötte oss i dörren, han hade förstått att hans fru gått vilse nånstans. Det var i alla fall den officiella förklaringen. Eventuellt misstänkte han att fruns dröjsmål kunde betyda krympt semesterkassa, och därför gett sig ut på sökaruppdrag.

I övrigt flyter resan bra. Låtarna från Frost rullar på högsta volym, sjuåringen som klagat på snorig näsa sjunger med på ännu högre volym, fyraåringen mutas med choklad för att inte somna och godiset jag köpte inför morgondagens flygresa är nästan slut.




Dagens mål, att utan psykbryt ta oss till hotellet som är mellanstation, ser ut att kunna bli verklighet.