torsdag 7 september 2017

Hej hösten! Vab! Tandläkaren! Regnet! Och sömnen?

Jag satt och skröt lagom igår vid lunchen om hur skönt det är med barn som är stora nog att liksom klara sig själva. Mitt lunchsällskap, med två barn under fyra år, såg förvisso lugn ut med bara ett barn i släptåg, men hon vittnade om amning varje timme nattetid och det är ju inte ens något jag kan föreställa mig vidden av.

Men som vanligt får en ju äta upp sina ord med en fet dessert på toppen, när en gått händelserna i förväg om hur lugnt livet är nuförtiden jämfört med för några år sedan. Jag borde anat oråd, hade ju ändå redan vabbat en dag denna veckan samt varit på akuttid hos tandläkaren med en dotter. Igår natt började 10-åringen oja sig över utslag som kliade, vilket gjorde natten något kortare. Men hej, vi hade ju somnat 22 och sovit som stockar till 05. Så ingen ko på isen vad gäller familjens samlade snarkningar.

Igår kväll kom jag dock inte i säng förrän vid midnatt. Sjuåringen kom ovanligt nog, invinglandes strax efter, i klart godkänd sömngångaranda. Maken och hon bytte säng. I tre timmar snusade vi i 180 centimeter bred säng innan storasysters utslag väckte henne vid 03. Hon påstod förstås att hon aldrig somnat men det stämmer icke med föräldrarnas faktakoll runt 21-tiden. Nu var hon dock vaken. Vaken. Vaken...vaken. Och vaken. Vi somnade båda runt 6-snåret, med 30 minuters marginal till väckarklockan. Jag hann klämma in en sekvens riktigt ordentlig mardröm med en drive-by-shooting som dock avbröts av reklam (!?) mitt i. Maken, som sovit hela natten i ett annat rum, gav oss sovmorgon men tyckte ändå att vi borde gå upp kvart över sju när skolan börjar åtta.

Om vi hann? Så klart! Vi är ju proffs nuförtiden på gympapåsar, frukt, håruppsättningar i farten, morgonutbrott och sent påkomna toalettbesök precis när alla egentligen är klara. När klockan var åtta hade jag visserligen inte duschat än, men de övriga var på väg, kaninburen var städad (oklar morgonaktivitet) och kaffet upphällt för en tre minuter lång paus - innan min egen morgonrusch tog fart.

Maken har ringt vårdcentralen och går på veckans andra besök hos landstingets institutioner med äldsta dottern denna veckan. Hon klarare tandläkarbesöket tidigare i veckan med bravur - trots bedövningssprutan - får se hur blodproven går idag.

Med de två dagarnas senare regnande så är det väl dags att på allvar säga hej till hösten och dess vardagsbestyr. Semesterlugnet finns kvar där nånstans långt inne i bröstet, jag hoppas vi klarar av att ta fram det då och då i höst. Två dagar kvar av veckan innan vi får njuta av lite grillning på altanen igen - den kör vi året runt numera.

Så med detta sagt, kan det sällan eller aldrig då och då kännas lockande ibland med att skaffa ett barn till - och få en lång avslappnande föräldraledighet på köpet... Men den lilla bebisungen blir väl fort lika stor som de vi har nu. Och då ser vi ju hur lite en får sova.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar