lördag 10 juni 2017

Kärleken...och näsan

Folkfest, kärlek i luften och musik i alla tonarter på samma gång, mötte oss när vi kom ner till Regnbågsparadens startplats idag, GöteborgsOperan. Tjejernas ögon var stora som tefat när vissa av paraddeltagarna gled förbi i brynjor, guldbikinis och glittrande fjädrar - alla män. Men mitt hjärta bultade av stolthet när de båda menade att alla får vara som de vill.

Mina arbetskamrater och jag (med bihang) samlades vid 14.30 och var peppade som attans att dra iväg i tåget vid utsatt tid - klockan 15. Klockan blev 15...och 15.15...15.30... jag vet inte när vi kom iväg till slut, men plötsligt var det vår tur och då minsann gick det inte att stå o sova. Trummorna bakom oss slog i sambatakt och det gick inte att stå still! Men innan dess. Sexåringen hittade en vattenpöl med diverse sly i. Den fiskades det i med plakatets pinne innan jag hann stoppa henne. Maken var adjungerad som fanbärare och därmed inte medverkande i det just då kaotiska familjeläget. Efter hundratusen frågor från mig och barnen om när tåget skulle gå, så kom vi ju iväg. Med fart!


Vi dansade, gick, stannade och småsprang upp längs Avenyn. Stämningen, flaggorna, musiken och allt annat gjorde verkligen paraden helt magisk. Det var vårt första år, men absolut inte sista. Prideparaden får dras med oss nu.

Min syster, hennes fru och son gick också med oss i paraden. Sötare liten skyltbärare får en leta efter, jag tror han tog priset idag, i sitt livs första West Pride - sju månader gammal. Med sina öronkåpor verkade han trivas helt förträffligt och log med hela ansiktet.


Efter att vi anlänt Götaplatsen löstes paraden upp. Vi tog våra plakat, uppfyllda av glädje och drog oss tillbaka ner mot operan där bilen stod. Rätt så precis 20 minuter efter paradens slut så mörknade det och ett intensivt sommarregn blev himlens bidrag till dagen. Vi kantade på neråt, barnen och jag mutades med en glass medan vi jobbade oss nerför Avenyn. Nästan framme fick nioåringen se en skejtare med snygga moves. Hon vred på huvudet så kraftigt att hon med bra fart gick rakt in i en pelare... Ja, det såg ofantligt roligt ut, men jag höll mig för skratt när jag såg hennes tårar. Näsan tokvärke, men verkar inte vara bruten. Tårarna rann länge innan hon återigen fascinerats av några av alla de som ser Pride som sin absoluta höjdpunkt att leva ut på. Underbart!

Okej, det är inte vardagsmat för mig heller med några av hbtq-personernas fantastiskt kreativa utstyrslar, men det är ju en fenomenal känsla att se andra människor trivas och må bra - och det gjorde många idag. Vi med!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar