Fjällterräng, årsmöte och gulaschsoppa

Vi lämnade barnen hemma och drog till fjälls, maken och jag. Han såg fram emot att röja marken runt vår stuga med grannarna, elda och äta korv utomhus. Jag såg fram emot ett terränglopp på fjället. Endast fem kilometer långt men genomfördes i typisk fjällterräng, på hösten bestående av blöt lera, sten och en hel massa ljung. Första kilometrarna var uppför med ett tempo som jag aldrig pressat mig själv till hemma. Min "terrängträning" bestod snarare av grusad skogsväg som är bred nog att mötas på. På fjället fick inte ens mina egna fötter plats i bredd i det lilla pyttespåret som kunde följas för den som ville. Vid omlöpning var det ut bland fjällbuskarna som gällde.

Jag gjorde verkligen en kämpainsats och framförallt var det var så himla roligt! Jag utmanade mig själv och satte som mål att komma bland de 20 bästa (av 120 startande). Jag hade sprungit in på plats 17, om inte banan varit dålig snitslad och några av oss därmed tog fel väg i en korsning. Det slutade med nästan en kilometers omväg och därmed plats 39. Så, supernöjd med mitt lopp och tiden efter fem kilometer, men inte med placeringen eller tiden som blev på grund av omvägen. Å andra sidan kunde det varit värre. Ingen behövde larma fjällräddningen.

På kvällen var det planerat årsmöte i föreningen för fjällstugeområdet. Maken var pepp för oss båda. Jag var lite mer återhållsam. Efter en stunds flämtande, dusch och återhämtning hade jag hellre stannat i soffan med fotmassage. Massören hade dock andra planer. Han tänkte inte under några omständigheter missa gulaschsoppan och kvällsölen som ingår i årsavgiften.

- Du kan ju sitta tyst om du vill, sa maken. Men följ med!

Jag förstod inte vad han menade? Sitta tyst? Men jag följde med. Så klart. Det visade sig att jag hade jättemånga bra synpunkter. En av dem kanske inte landade helt bra, då jag oskyldigt undrade vad som skulle hända om en person, som föreningen är oense med, "försvann"? De spridda skratten fick mig att inse att jag kanske inte uttryckte mig precis klockrent i just den formuleringen... I övrigt blev det en rolig kväll med nya vänner och kvällspromenad hem i höstmörkret. Maken hade också en bra kväll. Han kryddade den genom att nästan spontanköpa en värmepump. Bara en sån sak!

Barnen då? Jo, de verkar ha haft en toppenhelg med fyra barnvakter som avlöst varann. De har enligt rapport uppfört sig mer eller mindre exemplariskt. Antar att det betyder att de laddat upp med energi tills deras utvilade (?) föräldrar kommer hem...