torsdag 29 september 2016

Attityd, någon?

Jag har blivit utmanad säkert 25 gånger senaste månaden på Facebook. Alla gånger har det gällt att visa en bild "från förr". Det kan ju givetvis diskuteras vad "förr" är. Eller som båda våra tjejer envisas med att säga "i förra tiden".

Hur som helst, bebisbilder känns som fusk. Även om alla bebisar verkligen inte är gulliga (vår ena behövde till exempel ett par månader innan hon var "gullig" på riktigt), så känns det lite fegt. Min syster hade valt ut ett par rejält gamla fula bilder från våra tonår, som fanns med i ett bildspel på hennes bröllop. Eller kanske mer från mina tonår, hon var 9-10 år, medan jag var i "inget i ansiktet växer i samma takt"-åldern. Dock älsk på det där naiva jaget med spretig lugg och blåbleka glasögon som möjligtvis var moderna då (men jag tvivlar). Jag ville krama henne och peppa henne, att ta fram den där attityden som hon hade behövt men som visade sig först några år senare...

Sen hittade jag en bild från hösten 1996. Jag bläddrade igenom mina album från min första tid i USA och tackade Gud och Mark Zuckerberg att Facebook inte fanns på den tiden. Den är tagen i i hamnen i Miami, väg hem från en kryssning till Bahamas. Jag är 19 år gammal med gula Dr Martins-kängor, röd kepa och en attityd som ger mitt 39-åriga jag skrämselhicka och hybris på samma gång.

På bilden är jag trött och redigt förbannad. Min och min kompis väska har precis blivit genomsökta av amerikanska tullen i jakten på marijuana (tror jag) eller något ännu värre. Självklart fanns det inget att finna. Som 19-åring var jag inte särskilt orolig vill jag minnas. När knarkhundarna markerat våra väskor, fanns inte i min världsbild att någon skulle kunnat placera nåt i de unga svenskornas väskor. Istället var jag förbannad på röran tullen ställt till med. Sönderknackad ögonskugga för att se vad som eventuellt gömde sig under. Tömda parfymflaskor och kläder slängda i en hög efter att de blivit utskakade och genomgångna.

Nu tror jag ju knappast att den där väskan var prydligt packad från början heller. Men ändå! Amerikanska tullen är ju inte kända för sin vänlighet precis. Så det får bli den. Bebishull och tonårsfrisyrer får stå tillbaka den här gången, till förmån för attityd och en blick som möjligtvis kan ha hängt med till nutid...

















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar