Gröna frostiga fingrar

Vi byter ut julbusken framför ytterdörren kring mitten av maj. I år satt där ingen klämkäck plast-ren och önskade god jul långt in i maj - nej, den rök redan i...mars. Men i söndags var det dags för piffning av krukor. Nioåringen var mest exalterad och såg storslagna planteringar framför sig, jag tänkte det kunde väl bli kul och maken tänkte att det kunde bli dyrt.

Den yngsta lekte hoa grannen så det var lugna gänget (allt är relativt) som gled stormade in i blomsterbutiken.

- Vi går direkt till uteavdelningen, sa jag bestämt med de andra i släptåg, och vek av tre sekunder senare när jag såg en stapel orkidékrukor.

Sen plockade vi på oss en gigantiskt grön växt till vardagsrummet som vi tydligen båda "tänkt så länge att vi behöver". Det var ju värt att köpa sen som firande i kategorin Växt vi båda tänkt på länge att vi behöver.

Till slut kom vi till avdelningen för uteblommor. Nioåringen var intresserad av två saker, utsmyckning i form av små målade kaniner, hundar, hjärtan och allt annat som är gjort av betong i Kina. Den andra saken var träd. Träd! Gärna träd med små hängande gula och orange citrusfrukter under perfekt gröna blad. Jag förklarade så pedagogisk jag kunde att med tanke på att förra årets smultron- och jordgubbssatsning slutade med att våra kaniner käkade upp dem en natt när de glömdes på gräsmattan, så är jag inte beredd att storsatsa på träd! Vi delar vår baksida på huset med våra kaniner och då behöver alla växter komma minst 1,5 m upp i luften för att inte de glupska djuren ska se sin chans.

Till slut kom vi hem o äsch kunde påbörja planteringsfasen som dottern såg fram emot. Här måste jag ge mig en eloge som kreativ mamma - oavsett grund till kreativiteten jag kan skapa. Jag har noll preferenser och väldigt lite eget tyckande i vilka blommor som ska ha vilken kruka eller om korgen är finare än plåtbaljan till den...ehhh...vita blomman. Så dottern gör lite som hon vill. Och bra blev det! Flera fina planteringar som nu inte bara förväntas förgylla i alla fall halva sommaren (inga höga odds på att de vissnar i juli) och inte dör av frosten som den förbipasserande granntanten så vänligt upplyste mig om att de ska komma...