Jag har haft några hektiska veckor på jobbet med mycket pendlande mellan Stockholm och Göteborg. Medan jag har flängt mellan kusterna, har maken hållit ställningarna hemma. Men igår fanns ingen annan lösning än att jag stannade hemma och vabbade. Och så skönt det var!
I ärlighetens namn så var det mer vobbande. Tre Skypemöten och en massa mejl, men det gick lysande med en pigg femåring vid min sida. Nej, det gjorde det så klart inte. Men efter att jag mutat henne med glass och iPad så kunde jag både göra hårinpackning och jobba ett par timmar. Mina kollegor på andra sidan Skype fick väl förvisso se en annan sida av mig, men det ser jag som utvecklande i arbetsrelationen...
Dottern och jag spelade hundra omgångar av de flesta spel vi äger. Dottern vann varje gång. Och när hon förlorade ändrade hon reglerna så hon vann ändå.
Solen sken! Jag låg i en gunga i parken, medan den spralliga och feberfria avkomman serverade mig sand-smoothie och annat gott. Vi påbörjade en promenad men blev trötta och tog bussen istället. Tog oss an en ny lekplats och hälsade på hos mormor en stund. Åttaåringen kom hem med sin bästis och de sprang ut i området. Så stora, så glada, så samspelta.
Jag behövde en dag med ljus, lek, mina barn på gott humör och stillheten i radhusområdet som uppstår när alla är på jobbet. Tack för det, livet. Nu sitter jag på tåget till Stockholm igen med en massa peppande energi i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar