"Det är bara att gå rakt fram, ta till vänster, snedda över gatan, slå en kullerbytta, ta höger och hoppa jämfota i sydvästlig riktning, sen är ni framme vid restaurangen..."
Nä, hon sa inte så, den snälla receptionisten på hotellet i Stockholm, som fick i uppdrag att beskriva vägen till restaurangen för de två gästerna från Västerbotten och södra Sverige. Hon gjorde sitt bästa, precis som vår kollega som kom åkandes från andra sidan stan, men ändå anlände innan oss till restaurangen. Jag, född i småstan och med ett lokalsinne som är jämförbart med en dement guldfisks, är inte att lita på ens i radhusområdet hemmavid. Alla hus ser ju faktiskt likadana ut..!?
Nåväl. Varför använde ni inte gps, kanske nån frågar sig? Svaret på det är enkelt. Det gjorde vi. Men de rätta digitala koordinaterna hånskrattade oss i ansiktet och plötsligt tog trottoaren slut och vi såg...vatten? Eeeh? Glömde vi den där piruetten vid den norra svängen i korsningen blablabla-gatan och blablabla-gatan?
Vi vände. På oss själva. På telefonen. På våra hjärnor som jobbat en hel dag och suktade efter en avslappnande after work med kollegan som inte kunde sluta skratta på tunnelbanan när hon fick våra förvirrade meddelanden med gatubilder. Är vi här? Där? Var?
Vi kom fram till slut, efter ungefär tjugo minuters ofrivillig kvällspromenad på fastande mage. Vi fick mat. Drack gott. Pratade förbi flera timmar och min norrländska kollega konstaterade torrt att hon ville se "...en tvättäkta stockholmare klara sig i Bäverhult med fyra hus och total tystnad!". Jag kontrade med Göteborgs turistfara nummer ett: Korsvägen! Finns många utomsocknes som spenderat en kväll i den rondellen utan att komma ut.
Sen fick vi privateskort tillbaka till hotellet. Det var rätt enkelt visade det sig, tog bara sisådär sju minuter rätt väg... En högersväng. En vänstersväng, rakt fram en bit och sen höger...tror jag. Eller vänta nu...höger..? Äh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar