Äntligen!

Igår fyllde femåringen sex år och "äntligen!" har inte varit så passande sedan Gert Fylking använde ordet 2005. Hon var solskenet själv, när hon väckte oss halv sju för att berätta, att det nu var dags för oss att komma in med paket och sjunga för henne.

Sagt och gjort. Paketutdelning och sedan tårta till frukost. På med den vita spetsklänningen och redo för dagen! På fötterna hade hon svarta sammetsskor som var två nummer för stora. Men har en bestämt sig så har en.

Igår sammanföll sexåringens födelsedag med åttaåringens skolavslutning. Andra klass är numera ett minne blott och sommarlovet har börjat. Åttaåringen la ytterst stor vilt vid detta och hade stundtals svårt att ens se varför vi skulle fira lillasysters födelsedag. Rampljuset på mig tack!

Skolavslutningen var precis som den skulle. Utomhus, uppklädda barn i alla åldrar som sjöng lagom inövade låtar och rektorn som höll ett tal och läste sommarvers. Föräldrar som plåtar hej vilt men numera har strikta order om att inget ska publiceras på sociala medier. Solen som bröt fram och värmde och småsyskon som inte kan stå still trots att programmet endast var föredömligt cirka 45 minuter långt.

Den nyblivna sexåringen tussades ihop med en kompis i folkvimlet. I nästan likadana vita spetsklänningar stod de still i fyrs minuter och tittade på varann innan den ena föreslog att de kanske kunde använda tiden till att lära sig flyga..? Japp. De tog sats, bredde ut armarna och sprang utför den amfiteater-liknande läktaren. Vi reagerade inte blixtsnabbt. Men ingen slog sig och de gjorde om samma sak ett par gånger innan de höll på att braka in i årskurs fyra som satt em bit bort. Aktivitet inställd.

Det blev jordgubbstårta i klassrummet och utdelning av diplom. En flicka räckte upp handen och påpekade att vår sexåring hade födelsedag. Så sött av henne! Fröken nappade och hela klassen plus föräldrar och släktingar stämde upp i Ja må du leva! Det var faktiskt första gången jag sett sexåringen riktigt generad. Hon stod först still, sen började hon trampa runt och krama min hand, för att sedan gömma sig bakom min rygg innan allas tre Hurra! hade klingat ut. Men hon var väldigt nöjd.

Det var förmiddagen. Jag var ledig och vi hade gäster hela dagen som kom och gick. Lunch på restaurang som slutade i det mycket lyckade barnkonceptet tacobuffe' till huvudrätt och pannkakstårta till efterrätt. Fler paket, lek med kompisar och middag med alla sina nära. De är lyckligt lottade på så vis, våra barn. Bortskämda med både mor- och farföräldrar, moster, morbror, gudmor och förstås ett par praktexemplar till föräldrar..!!

När barnen somnat, eller snarare däckat av utmattning, skulle maken och jag se en film och varva ner. Jag tjuvstartade dock avslappningsfasen och somnade med halva kroppen hängandes utanför sexåringens säng när jag nattade henne. Två timmar senare kunde jag bara stappla in i min egen säng och fortsätta i samma stil. Trots alla festligheter och roligheter som dagen bjöd på, så var jag riktigt redo att krypa ner i sängen jag med. Och en liten del av mig kunde inte låta bli att smygviska "äntligen...!".

 Hemmaköpt tårta...

Äntligen 6 år!