Frost mitt i sommaren

Förberedelserna har pågått i månader. Eller i alla fall anspänningen för sexåringen. Projektledaren
jagtog tag i målbilden för några veckor sedan. Sen dess har jag och min sidekick (svärmor) pratat pimpade muffins, lekar och det perfekta kalasupplägget för ett efterlängtat sexårskalas med Frost-tema.

Idag var det dags. Det började trögt. Förutom sexåringens väckning av sin mor imorse (vaaaaakna, vi ska blåååsa ballonger!) och samma unges galna självuppstyrda konsert hela morgonen, så hade åttaåringen fallit in i någon utåtagerande spänningsfas, som gjorde att jag fick nog redan klockan nio imorse. Jag drog på mig löpardojjorna och lämnade kaoset för en skogsrunda innan jag kunde återvända med ett friskare sinne.

Sen började förberedelserna på riktigt. Ballonger, pinjata oh dukning - Elsa, Anna, Olof och Christoffer fanns till slut i vartenda hörn. Tjejerna bytte om, vi fixade håret efter filmens förlaga och glittret hängdes på. Sexåringen hade dock en incident där hennes citat "hjälp, mina juveler ramlade i toan...och jag har bajsat" kan bli en klassiker till hennes studentfest.

Min mamma och svärfar anslöt partypatrullen och en timme innan kalaset började hade vi pepp-talk med alla kalas-funktionärer. Fem vuxna och en åttaåring fick uppgifter och ansvarsområden tilldelade sig. Tio i två stod både jag och sexåringen i startgroparna i hallen. Och sedan kom de...gästerna!

Tyvärr minns jag inte så många detaljer från, som maken uttryckte det, "det perfekta genomförandet". Jag var koncentrerad på detaljerna som utgör helheten. Men det var "Slå dig fri" på högsta volym, paket i mass, inomhuspicknick (regn ute), kast med liten boll (självklart Frost-motiv) och "sätt moroten på Olof". Den sista delen har jag velat lajva. Min ide' var att maken kunde klä ut sig till snögubbe och så kunde barnen fått sätta moroten på rätt plats i hans ansikte med förbundna ögon. Jag tycker fortfarande det hade varit en superkul grej, men eftersom den tilltänkta snögubben trodde att jag skämtade när jag berättade om ide'n, så släppte jag det. Det blev en plansch och klistermärken istället. Uppskattat!

Av spontandansen, skratten och tjuten att döma så verkade kalaset vara lyckat. Även hos barnen. Jag är hes ikväll. Orsaken kan vara min egen formidabla sånginsats på kalaset. Eller på att några sexåringar behöver skarpare tillsägelser än andra. Eller att jag ätit lite mycket kola. Oavsett varför så är det nu dags för vila...