Igår vid den här tiden satt jag i soffan och pustade ut efter en tisdag i högt tempo. Barnen sov. Maken spelade innebandy. Jag skulle bara vila lite men fastnade framför nån serie och Snapchat. Åt en persika, kollade bloggar och bara satt. Från ingenstans började det plötsligt pirra i min överläpp..? En halvtimme senare liknade plötsligt överläppen Ivana Trumps. Vad äääär det som hääänder...?
Jag börjar känna efter om jag verkligen kunde andas, hade jag nån yrsel, illamående..? Fallande blodtryck eller kli i halsen? Näpp, inget som kunde indikera en kraftigare allergichock av det slag jag får om jag ens slickar på en jordnöt. Bara en läpp som nu började likna en väldigt misslyckad läppförstoring a la Hollywood.
Maken kom hem. Fullt upptagen med sig själv tycke han först det mest såg ut som "...en lätt förstorad ankmun". Jomen tack..!? Det var ju för väl... Det är ju helt normalt en tisdag i soffan. Efter några minuter förändrades hans min när han såg hur min näsa nu tycktes möta överläppen i en högst osnygg och onormal position.
Med tanke på hur extremt obehagligt det är att gå in i en Anafylaktisk reaktion, blev jag lite nervös. Jag tog en allergitablett som inte hjälpte. Ringde 1177 men där gick inte ens att ställa sig i kö för det var så många som ringde. Tänkte att jag bara skulle vila lite och inte somna, om det nu skulle komma fler symtom. Självklart somnade jag.
Åttaåringen hade sovit klart vid 5 imorse och jag har sällan varit så glad över att vakna som då. Sekunden efter kände jag dock att delar av min fejja nog fortfarande var något feldimensionerad. Jag gick för att spegla mig. Eller så här, det behövdes egentligen inte, åttaåringens blick när hon såg mig räckte. Och mycket riktigt, Marge Simpson stirrade tillbaka mot mig från spegeln.
Nu var 1177 mer intresserad av att snacka, de satte upp mig på tid hos vårdcentralen efter glasklara instruktioner om att komma in på momangen till akuten om något mer symtom så mycket som anades.
Jag drack mitt morgonkaffe med ett äkta duckface som gjort den mest selfie-beroende bloggerskan avundsjuk. Jag kände knappt kanten på koppen och började verkligen misströsta. Tänk om jag ska se ut så här nu? I en vecka? Månad? Tänk om det inte är en allergireaktion..!!!??
Men sen hände nåt...först blev jag sprudlande glad och lättad..! Jehooo! Sen...irriterad..? Naturligtvis ska svullnaden börja gå ner precis innan jag har tid hos läkaren! Nästan exakt tolv timmar efter att läppen började växa, kände jag att den blev lite tunnare. När jag kom in till läkaren var den bara dubbelt så stor som vanligt. Alltså, så himla typiskt! Nu var det ju stor risk att doktorn bara skulle se mig som en krisande kvinna med en misslyckad läppförstoring i bagaget, som nu försökte släta över det hela med en "allergichock"! Attans!
Men jag behövde inte börja fundera ut alternativa metoder för att få läppen att svälla igen för att bli trodd. Efter att jag fått medicin på plats, så fick jag också recept på alla de olika allergimediciner jag borde haft hemma för länge sen. Från det lilla antihistamin-artilleriet, till uppdaterade sprutor som ska in i låret (eller ja, på "det fetaste stället på kroppen..") när det börjar gå åt skogen.
Nu ikväll är jag inte bara mitt gamla vanliga jag i läppform, dessutom med uppdaterad kalufs efter ett besök hos min vän och frisör som fick agera terapeut i denna mycket utseendefixerade (men kunde-blivit-värre) kris som jag genomgått de senaste 24 timmarna. Men så här i efterhand, heja Ivana, Marge och alla andra duckface där ute! Jag vet hur det känns.
Av nån anledning kan jag inte ladda upp bilder. Kanske lika bra, haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar