Jag ville besöka min farmor och jag ville testa mig själv igen på fem kilometer terränglöpning, efter den där extra kilometern på tävlingen i Sälen för ett par veckor sen. Jag lyckades förena nöje med nöje när jag hittade ett terränglopp i Falköping där hon bor. Nuförtiden får jag nöja mig med kortare visiter hos farmor, än de där dagslånga med hemmagjord älgstek som vi gjorde för några år sen. Vid fyllda 90 orkar hon sällan med oss i vårt gäng längre än så.
Klockan elva gick starten och trots att det är den 1 oktober, så var linne och kortbyxor bästa outfiten idag. Solen värmde från och till på den lätt kuperade banan. Det var grus, gräs och en del lera största delen av banan, men inte alls i klass med fjällen. Det var riktigt gott att springa och totaltiden blev flera minuter bättre än i Sälen sist. Jag dras dock med en besvärlig astma som hindrar mig, väldigt irriterande. Men trots den orkade jag öka den sista biten när jag fick se åttaåringen stå och vinka vid sidan av banan. Sexåringen var iväg på nåt...eget upptåg.
Med den bedriften avklarad gav vi oss in till stan för lunch på O'Learys med min farmor, pappa och hans fru. Farmor var väldigt nöjd där hon satt mellan sin son och sitt barnbarnsbarn och fick finlunch. Barnen fick höga betyg (mutade) men jämfört med gänget gamlingar farmor är van vid till lunchsällskap, så var det ju lite skillnad. Jag skrattade inombords när farmor undrade hur jag orkade med mina "jäkligt livliga barn". Jag svarade att jag undrar samma sak. Då skattade hon.
Sen var lunchen slut och farmor slog in sin överblivna laxbit i en servett och tog med hem. Den överblivna slatten med lättöl fick dock stå kvar på bordet - finns ju gränser även för en cool 90-åring. Vi avslutade med att liva upp äldreboendet där farmor bor. Eller vi och vi, medan vissa valde att dricka kaffe så låg en på golvet och visade sina kunskaper i breakdance. Sen var det korridorlopp och skjuts på liten rullator som gällde. Ingen kom till skada.
Jag har härligt trötta ben ikväll och detsamma har nog min farmor efter dagens galej. Eller i alla fall trötta öron. Men vi är nog lika glada över den här lilla pärlan till höstdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar