Tänt var det här!

Luciamorgonen kom och allt var under kontroll. Två lucior för dagen, blev en lucia och en pepparkaksgumma, när den yngsta kom på att kronan nog skulle ramla av när hon slog volter i ringarna på skolgården. Sant förstås...jag tänkte kanske mest på exakt hur icke-vitt hennes lucialinne skulle vara till kvällen. Så hon valde att skjuta på luciadebuten och vara pepparkaksgumma. Betydligt större rörelsefrihet i de kläderna!

Maken strök nioåringarens lucialinne, kronan dubbelkollades, jag packade ner hennes lusse-fika och håret flätades. Sexåringen var lätt bångstyrig, hennes bästa tid är inte på morgonen. Men vi kom ner för trappen, vinterklädda och med alla bestyr avklarade inför barnens luciadag och kvällens luciafest i nioåringens klass.

Allt var prima i tio minuter tills vi klev in i förskoleklassens kapprum. Två mörkhåriga små flickor stod i stissig glädje och jämförde sina fikapåsar. Eeeehh..??? Okeeeej. Vi har missat nåt här. Ska du också ha fika med dig idag?, frågade jag min yngsta dotter. Hon såg lätt förvirrad ut, men nickade. Hennes läppar började röra sig, men jag hörde inte vad hon sa, för min egen hjärna malde på en lösning som innebar att jag skulle slippa springa hem, tina lussekatter, fixa pepparkakor, blanda mer saft och komma sjukt sent till jobbet.

Lösningen fanns mitt framför mina ögon. De andra barnen, så klart! Vem behöver en mega-lussebulle och fem pepparkakor var?! De är ju bara en drygt meter höga och smala som stickor de flesta av dem - barnen alltså. Att säga att jag tiggde är väl att ta i...jag bara förklarade läget, att deras vän var utan saffransbulle och givetvis ville de väl dela med sig..? Lucia var ju en god person. Helgon! Till min lycka hade de sannare och renare hjärtan än mig, så de nickade ivrigt och sa att de självklart skulle dela med sig av allt de hade till det stackars barnet som inget hade...

Sen gick jag ut på skolgården och erkände vilken usel mamma jag varit, som bara mindes att jag hade ett lussebarn. Självklart hade de erfarna pedagogerna, räddarna i nöden, förutsätt detta. Det fanns resurser! Den ena hade ett helt paket pepparkakshjärtan och den andra flera Festis i ryggan.

Luciakronan av, för alla föräldrar som löser alla sjuttiofemtusen smådetaljer som ska vara på plats en lussemorgon. Men alla lampor lyste ikväll, i båda kronorna. Alla hade fått fika och imorgon ska jag smuggla ner ett pepparkakshjärta i kompisens ryggsäck. Så...glad Lucia!