Genomklappning

Den där försynta halsinfektionen som fick mig på fall innan jul, den var en försmak av sin kusin bihåleinflammationen som kom på besök lagom till julafton. Den 23 december kände jag mig rätt fräsch, så vi intog Liseberg. Men en isshow och kall decemberkväll senare, så var jag tillbaka i träsket av att varva ibu och alvedon. En rejäl genomklappning i julklapp - inte vad jag önskat mig. Men jag verkar ju å andra sidan vara den enda i hushållet, förutom maken, som vet att tomten inte är den som roddar ihop en hel släkts julkalas eller klappar för en delen.

Nu ska jag inte klaga så himla högljutt ändå. Jag hann vara med och äta gröt hos min syrra, hann skåla i glögg och hälsa eftermiddagens gäster välkomna, innan jag tackade för mig. Resten av julafton låg jag och slumrade i soffan. Då och då vaknade jag för att stoppa in en knäck eller kola i munnen. Svalget var det inte längre nåt fel på och smaken var intakt trots fulla bihålor.

Juldagen är vanligtvis min favoritdag, lugnt och skönt, kylen fylld av god mat, nya saker att greja med och tröttheten som en filt. Underbar dag! I år rullade den megastora snorbomben in och tog över hela dagen. Vi lyckades med gemensamma krafter förstå sexåringens julklapp, brädspelet Labyrint (från 6 år), som vid första anblick verkade vara lika krångligt som en uppsats i filosofi anno 1866. På franska. Det var juldagens enda (men värd att skriva på sitt cv) bedrift.

Men om någon nu orkat läsa ända hit, så kom godare tider. Både maken och jag jobbade några dagar i mellandagarna och minstingen var på fritids. Hon hade en av sina bästisar där och var extremt nöjd med arrangemanget. Nioåringen gled runt lite mellan sin mormor, mitt jobb och sina vänner. "Frihet under ansvar med extrem övervakning", kallas uppfostringsmetoden. Hur väl den sen faller ut får vi återkomma till 2027 eller så.

Sen kom onsdagen och det var dags för min och makens dejt! Efter drygt 11 år ihop och en fullspäckad jul så behövde vi sova ut en stund ensamma. Maken hade bokat bord på "ett jättejätteinneställe". Hur han av alla medelålders pappor i förorten har fått nys om det, förtäljer inte historien. Trångt var det i alla fall, men ett par glas Cava och en glaserad burgare slank ner innan vi äntrade puben i bottenvåningen till hotellet. Ja, hotellet. En make i resebranschen ger inte bara gratis bagagelappar, utan också en del andra favörer då och då i form av rabatter. Jag sov som en prinsessa klubbad säl men maken tyckte det "drog på rummet"... joråsåatte...

Nu är veckan slut och vi ska både avsluta och påbörja året i skidbacken! Jag ser fram emot att hasa runt i underställ, lukta svagt av svett och känna musklerna domna efter match med sexåringen i en svart puckelpist. En rejäl genomklappning - på mitt sätt.

Gott nytt år!