Sengångare

Vi hade en extremt avslappnad söndag. Efter att maken tagit upp frukostbeställningar från oss övriga så slog vi oss ner vid ett bord med äggröra, toast och alldeles perfekt varmt kaffe. Sexåringen visade förvisso att hon är rebell genom att stå bredvid sin stol och äta, men ändå, hon åt och var glad. Nioåringen och vi kom överens om musik och det var faktiskt...rofyllt. I alla fall några gånger under den halvtimmen frukosten varade.

Nuförtiden sover ju barnen faktiskt på helgen med. Vi fann det sömn-Nirvana vi bara kunde drömma om, när nioåringens nattskräck var som värst för fem år sen eller när sexåringens återkommande öroninflammationer höll oss vakna natt efter natt... Nu finns det kvällar när de somnar själva i sina sängar och sover ostört 12 timmar.

Söndagen gled in i söndagkväll och när måndagen kom var förvisso utvilade, men inne i ett avslappnat mood som hade gjort vilken övervintrande björnhona som helst avundsjuk. Supersömniga hasade sig barnen på måndagmorgon mellan sängen, badrummet, köket och sängen igen om inte jag eller maken är där och parerar samt styr till soffan och påklädning. Sexåringen äter med låååååångsaaaaaama tuggor en halv smörgås. Men det är toppen, förut åt hon inte alls på morgonen.

Sen länge har ju maken och jag en överenskommelse om att inte prata på vardagsmorgon med varann. Vi säger "godmorgon" och "hejdå". Funkar alldeles kanonbra!

Idag skulle både sexåringen och jag ha med oss träningskläder. Sexåringens väska noga packad medan min mer gick på rutin. Dubbelkollade bh och deo, fick med mig mascara och hårband. Men, visade det sig, ingen handduk. Det har hänt nån gång förr förstås, men då har jag alltid lyckats snylta på en träningskompis använda handduk eller så. Nu var det jag och ett gäng 70+are i duschen. Okej att jag fyller 40 om mindre än en månad, men nu ska inte vi inte överdriva den här eventuella krisen och skaffa nya "mognare" vänner. Jag hade siktet inställt på pappershanddukar, men sen kom jag på...bastun! Så klart! Nu är väl kutym att handduk används som sittunderlag även där, men jag var som tur var ensam. Verkligen tur, eftersom jag behövde använda alla mina nytränade muskler för att bli torr...överallt.

Men nu ska väl veckan gå som en dans tänker jag. Utvilade, nytränade och varenda muskel stretchad tar vi oss an februari. Möjligtvis i slow-motion, men ändå.