Sjukt snål

Jag har känt mig som ett utsketet äpple lite krasslig i några dagar, så idag slängde jag in handduken och åkte hem lite tidigare från jobbet. Jag klämde in ett par timmars seriös vila bakom stängd dörr, och har nu planerat att inte lyfta ett finger resten av kvällen. Fyraåringen får helt enkelt gå tillbaka till förskolan imorgon med tuschstreck i pannan, förvisso något blekta, när duschen uteblir.

Min sjuka är av det där smygstartade slaget. Huvudvärk ena dan, halsont i några timmar, några nysningar här och där. Näsan kliar retsamt utan att riktigt ge sig tillkänna som snorproducent. Jag hade stora planer på att överlista snoken med barnens NäsFrida, som ligger oanvänd sen bebistiden. Det föll dock på att jag tror den är rätt omöjlig att använda på sig själv, och romantiken riskerar nog att dö för alltid om maken skulle hjälpa till. Att be barnen om hjälp kändes inte heller som ett alternativ, om jag inte vill skapa ett stort näshål istället för två.

När jag ändå rotade i barnens medicinlåda, passade jag på att sprita händerna ordentligt samt ta tempen i örat på mig själv. Den där elektroniska termometern är förvisso värd sin vikt i guld, men det hindrar ju inte att inköpspriset känns mer värt om vi använder den fler gånger. Tänker jag. Barnen är ju inte sjuka så ofta nuförtiden.

Längst ner i korgen hittade jag Alvedon-suppar för barn. Dem lät jag dock ligga kvar. Lovar.

(Men rent hypotetiskt, om det står "upp till 20 kg" på asken så borde tre stycken vara en ok dos..?)