Midsommar!

"Det är lätt att man blir mör efter en sån här dag", sammanfattade maken dagen nyss, och fortsatte: "det blir liksom lite för mycket syre".

Han kan vara något på spåren. Våra tjejer har inte varit stilla en sekund sen de hoppade ur bilen igår, när vi anlände stugan i Sälen. Den här friska, försommarluften och ljusa nätterna i Dalarna gör något med oss allihop. Något bra! Det är första gången vi lämnar västkusten vid midsommar och åker norrut.

Idag laddade vi för majstångsdans. Solen sken på förmiddagen, men bröt sedan bara fram stötvis mellan molnen. Vi stod längst fram och fotade när folkdanslaget och spelemännen kom glidandes i sina lövprydda båtar längs Västerdalälven. Femåringen stod förvånansvärt stilla, efter att jag målande beskrivit för henne exakt hur kallt vattnet är. Det verkade funka, hon stod flera meter från kanten och gjorde inga utfall alls! Halleluja.

Det var dans, lotter, hantverk, sång och fika i en underbar röra under tre eftermiddagstimmar. Vi vann inget, men maken och jag var glada över en ny matta som vi fyndade (eller mer så, att jag var glad för mattan och maken för själva fyndet).

Några kransar blev det inte i år, men barnen var glada för de blomsterprydda kronorna från Burger King, vi fick med oss efter hitresans lunchstopp. En annan topp på dagen, lite utanför själva firandet kanske, var den döda huggormen vi hittade nära vår stuga. Den blev ingående studerad, men lämnad på marken. Den skadade fjärilen sjuåringen hittade blev dock räddad (?) till att bo i en gammal créme fraiche-burk.

En riktigt rolig sommardag, om än lite kylig trots sol. Ingen av oss hade folkdräkt, men maken funderar på att gå all-in nästa år med en redig hatt och tofsar vid knäna. Gula byxor har han spanat in. Jag var lite förvånad över hans engagemang, men okej, är vi i Dalarna så varför inte. Nyss kommenterade maken, att alla knätofsar går in gratis på hembygdsgårdens midsommarfirande. Aha...! Så jag antar att vi kommer tillbaka nästa år.