Tacka vet jag Mello anno 1884...1984 menar jag.

Vi förfirar lite här ikväll. Imorgon är en av årets bästa dagar. Jag fyller 39 år och det är banne mig en ynnest att få fira varje födelsedag. Dock får jag ju inte numera välja mitt födelsedagsfirande helt själv. Mellokväll är ju tydligen standard den här tiden på året tack vare åttaåringen.

Appen är öppen och vi hjärtröstar "för ekonomins skull" som maken säger. Inte ens åttaåringen gillade falsksjungande Dolly Style i år. Självklart lyssnar vi inte bara på låtarna och utan lägger stor vikt vid vita polotröjor (stackars honom, han fick fem hjärtan) eller snygga överarmar på fyrtioettåringen med coolast frisyr (självklart fem hjärtan). Ungdomarna och får klara sig själva med sina instagramföljare.

När det gick upp för maken att Frans är född 98, så startade han en mental kampanj som han kallade "Rädda en fyrtioåring". Själv var jag mest upprörd över titeln på Frans låt! Man kan faktiskt inte vinna på fel grammatik! "If I were sorry?" Men det visade sig att gamlingen här hade fel. Messade upprört min vän engelskalärarinnan, som till mitt förtret min glädje svarade "Jo, det är en konjuktivform. Som att vi säger 'om jag vore'...". Typiskt.

Vi är tre i soffan ikväll. Den fjärde är återigen däckad. Igår åkte hon skridskor på ett par vantar genom köket. Hon kraschade fredagsmyset igår och sov sen 14 timmar innan hon vaknade imorse med feber återigen. Idag var hon en liten trasa igen och somnade i soffan tio minuter innan Mello. Lyllos henne!




Sa jag att fyller 139 år imorgon?