39:onde gången! Hurra!

Trots att alla våra firarplaner försvann i takt med att femåringens feber steg, så blev min 39-onde födelsedag en alldeles underbar liten solig söndag. Jag blev serverad frukost på sängen och för första gången på åtta år så välte ingen kaffet och ingen brände upp nåt på ljusen. Kan berott på att den yngsta förmågan fortfarande är slö och febrig, så hon satt mest still.

Efter att jag konstaterat att min spegelbild inte nämnvärt ändrat sig sen dagen innan, så fick jag plötsligt en absolut craving på att komma ner till havet. Jag överraskade mig själv med att dra på mig träningskläderna för första gången 2016 och begav mig ut på en löparrunda. Dimman låg tät och skogen blev lite trolsk när jag sprang på den grusade stigen ner genom en dunge och över en äng. Det var otroligt vackert men skrämde ändå skiten ur mig. Med 39 år i ryggen, så ska man väl klara sånt tänker jag, så jag blundade med ena ögat och sprang vidare.

Jag var i grymt mycket bättre form än jag trodde, även om jag lunkade lite då och då. Det enda som störde mig var alla hurtiga pensionärer som var snabba som små illrar. Jag fick jaga dem en efter en för att komma förbi en bit och sen kunna slå av på takten...tills nästa par stavar med stegräknare i bältet dök upp bakom en krök. Min 55-åriga maratonlöpare till arbetskamrat påpekade dagen efter, att jag möjligen skulle höja ambitionsnivån från att jaga skärgårdens pensionärer. Alltså nej? Jag tävlar bara om jag vet att jag vinner.

Jag fick en massa fina paket också. De enda som stack ut var väl en anti-age crème för 40+ som jag fick i vackert paket av min mamma. Väldigt omtänksamt får man säga! Presentidén grundade sig troligtvis i, att jag eventuellt låtit undslippa mig en tanke till min syrra, om hur min hy numera inte är som en barnrumpa någonstans. Men just den här crèmen var för ansiktet så vi börjar väl där tänker jag...

Men den finaste presenten var den jag fick av min åttaåring. Dottern som är väldigt förtjust i sin veckopeng. Dottern som gärna spenderar pengar...på sig själv. Hon som inte alltid är förtjust i att dela med sig, men alltid ser till att allting är rättvist. I alla fall om det är till hennes fördel. Nåväl. Detta underverk till barn, räknade sina slantar och gav sig sedan iväg på presentshopping. Hon är väl medveten om mitt läsintresse och hade därmed bestämt sig för en bok. Hon valde med omsorg, fick jag berättat för mig, utefter hur bokomslaget såg ut. För att vara på den säkra sidan sparade hon sedan kvittot och la in i boken innan hon slog in den det finaste hon kunde. Tillsammans med sin far valde hon ut det finaste kortet (Pet shop) hon hittade och skrev en gra(t)tishälsning. Sedan stoppade hon i en tjuga och en guldpeng i kuvertet innan hon slickade igen det. Pengarna var så att jag "...kunde köpa mig något till mig själv som jag ville ha". Omtanken hos henne gjorde mig så genuint lycklig och stolt (kanske till och med höjer hennes veckopeng ett par snäpp, hehe).

Räkor och bubbel avslutade kvällen, som sig bör på västkusten. Möjligtvis pensionärsvarning på den menyn, men jag sprang i alla fall snabbast.