måndag 28 mars 2016

Pucklar o backar i regn o snö

Årets sista åk brände tjejerna av i svart puckelpist. Jag som brukar få hålla igen farten, fann mig själv jagande mina avkommor över guppen. Maken kom sist och pustade ut med ett löfte (hot?) om att det minsann var sista gången i svarta Stinas våld.

Långfredag och påskafton bjöd på fina skiddagar med sol. Åttaåringen och jag fick dessutom två egna timmar i soliga backar. För henne var det "den bästa dagen" och ja, jag är benägen att hålla med om, att de där två timmarna fick hjärtat att jubla av glädje över att just hon är hon.

Efter att i tre år där vi ingjutit mod i tjejerna och uppmuntrat dem att våga prova högre och högre backar, kom vi till stopp med det häromdagen. Femåringen skidade fram till vad vi övriga mest beskrev som en ravin och utbrast "Den här backen ser kul ut". Jag fick tag i hennes nackkrage innan hon hann ta sats nerför stupet med granar och stenar som stack upp ur det tunna opistade snötäcket.

Påskdagen, däremot, uppförde sig som ett grinigt sladdsyskon som minsann inte tänkte göra som alla andra. Det regnade småspik blandat med blötsnö och vinden piskade på. Vi stod ut i två timmar - med paus var tionde minut för klagande och påskäggsgodis. Vi bangade dock inte after skin, där rockade vi loss och fick applåder av bandet som spelade. Få saker får okända människor i klunga, att skaka rumpa, stampa i takt med pjäxor och gasta med i refrängen till Twist and shout som after ski. Och därmed hade ändå påskdagen ryckt upp sig från bottenskrapet av skiddagar.

Bastubad och soffhäng framför brasan är ju energipåfyllnad som duger som ersättning när solen i backen uteblir. De här fyra påskdagar får avsluta skidsäsongen för oss i år. Men till december är vi tillbaka, Stina ska få sig en omgång till.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar