När mamman går till sängs...

De två nysningarna jag rev av i bilen igår på morgonen, hade hämtat förstärkning och eskalerade i styrka idag. Efter frukost stod det klart, att min söndag blev i sängläge. Maken hade planer som han påbörjade. Tjejerna fann varandra i nån gemensam danslek. Borde ju anat nåt när de frågade efter hårband och hårfärg (som visade sig vara slut), men glädjen när de leker ihop, inte tyst men utan argsinta skrik, är större än oron om hur det ska sluta.

Jag slumrade nån timme. Jag har ett svagt minne av att någon frågade mig om en tatuering och att de fick snörvlande hmmhmjammhm till svar. Mer slummer innan tjejerna kom tillbaka för att visa upp sexåringens förvandling. Åttaåringen hade gjort fantastiskt fina flätor på henne. Sen hade kreativiteten slagit en kullerbytta när den vanliga hårsprayfärgen var slut. Man tager vad man haver, var antagligen storasysters ledord, när hon målade sin lillasysters hår med rosa vattenfärg istället för den rätta looken. De hade avslutat piffningen med tre tatueringar - en på varje kind och en på halsen. Åttaåringen var stolt över sina kreativa färdigheter, sexåringen var supernöjd med sin utstyrsel, maken trodde inte sina ögon och jag sände dubbla budskap genom att hala fram mobilkameran för att föreviga spektaklet samtidigt som jag hasplade ur mig någon slags halvtrist förmaning om att vattenfärg och tatueringar i ansikte och hår från och med nu inte är tillåtet.

Sen gick jag och la mig igen. Vi får se hur världen utanför och dess befolkning ser ut när jag vaknar nästa gång.