La dolce vita

De senaste veckorna har varit en studie i vardagspussel. Men förutom att materialet om hur middagen blir lagad varje dag (jo, gröt är middag) och hemmet panikstädas varje gång det ringer på ytterdörren, skulle räcka till en doktorstitel, så har det rullat på bra de här första veckorna i maj.

Vi har fått nya grannar. Det äldre par som bott där sen vi flyttade in 2008, gick båda bort med några månaders mellanrum i vintras. Vi, eller mest maken, hade hjälpt dem mycket på slutet och det blev tomt när de försvann. De var dessutom tystlåtna och halvt döva. De klagade aldrig när någon av döttrarna
mammanfick ett tokspel så radhusväggarna skakade. Vi undrade därför vem som skulle flytta in. Tänk om det blev 40-talister som ville ha lugn och ro...? Hemska tanke. Nu vet vi att det är ett yngre par med tvillingdöttrar som flyttat in och när maken var ute i trädgården häromdagen, så hörde han ett av barnen ge upp ett illvrål. Vi high-fivade och känner oss ytterst nöjda med att få lite konkurrens.

Så var det äntligen dags för Eurovisonskväll! Femåringen firade beskedet med att springa från rum till rum tjoandes, blev tillsagd att sluta, hoppade i sin mammas säng, blev tillsagd att SLUTA, ramlade av sängen och slog huvudet i elementet och biljetten till Eurovison i soffan var indragen. Sin vana trogen somnade hon dock inte på beställning, utan höll ut till en minut innan Frans skulle sjunga. Dagen efter var hon högst irriterad på sig själv att hon så snöpligt somnat! Hon! Somnat!

Åttaåringen kämpade på vilja och höll ut till alla låtar spelats. Hon var dock inte heller nöjd över att hon på inget sätt kunde rösta på Frans och var en levande löpsedel hela söndagen där hon basunerade att "fel låt vann!!!". Den enda som var helt nöjd med kvällen var maken. Han mumlade om hur han nog har en sin "...23 år gamla läderjacka i förrådet som verkar bli modern". Hörde jag förrådsrensning?

Helgen som gick la vi ny altan. Ja, vi. Alla uppgifter räknas, även hejarop och utflykter med barnen som inte innefattar hammare o spik. Vår trall bestod enligt uppgift av "sibiriskt lärkträ". Högkvalitativt, sa mäklaren och säljaren för åtta år sen. Vi har dock plockat flis varje sommardag från barnens fötter och bräderna såg mer ut som "bonnasågat fulträ" enligt snickaren vi hade på besök en dag. Nu ligger där i alla fall hederliga tryckimpregnerade plankor, svenskt kråkträd eller vad det kan kallas.

Det var det hele. Jag gör mig redo för semester idag. Fem tjejkompisar och jag gör en helg i Italien. Peppen är hög och förutom hundra sms (i timmen) de senaste dagarna, om vem som tar med hårfön, selfiepinnar och antal skor i packningen så har vi laddat med spellistan. Förutom finmusik ur Turandot och en och annan finstämd låt av Pavarotti, så har vi självklart kompletterat med Pappa jag vill ha italienare, La dolce Vita och den självskrivna Canelloni Macaroni. De närmaste dagarna blir en annan typ av det ljuva livet.