Det var en osedvanligt lugn kväll. En kan nästan våga dra slutsatsen, att vi kanske numera kan gå på samma restaurang två gånger inom loppet av en fem års period utan att bli igenkända?! Ett enda vält glas på hela middagen! Alla åt sin egen mat utan att kladda i någon annans hår. Tre av oss satt på sina stolar hela tiden och den fjärde nuddade i alla fall sin sits ungefär en gång per minut. Så hon var ändå i krokarna. Hennes viftande var förvisso anledningen till att glaset välte över bordet, men när servitrisen löser det hela genom att snabbt ställa fram hela Cava-flaskan på bordet istället, så var det ändå okej.
Det var inte bara makens sista 30-tals-födelsedag, som kändes speciell idag. När vår nioåring spontant berättade en historia om en youtuber för servitrisen, så var det steg ett i vår felaktiga bedömning av vår blyga tjej. Hon, som brukar sitta tyst om någon okänd tilltalar henne och istället skicka fram lillasyster, pratade glatt om, tja, allt. Efter att sjungit Sankta Lucia på italienska i rätt högljudd ton samt tonart, började hon diskutera lämpligheten i att Donald Trump ska styra USA istället för "Hillary" (som hon benämner henne). Hennes slutsatser och åsikter var antagligen klokare än många av de amerikaner som röstade i veckan.
Lite
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar