Texten som var en hyllning till ett höstlov i vinterskrud, försvann någonstans i cyperspace mellan Elofsrud och Grums. Men essensen var, att jag är lyrisk efter de efter de här dagarna med bonussnö. Jag är en levande reklamfilm för Sälen och vintersemester! Jag skulle kunna sälja is till en norrlänning boendes på en fjälltopp som jag känner nu. Det var också en berättelse om den godaste hemmalagade (av någon annan) hjortonsylten vi köpte på vintermarknaden och om vackra men inte lika goda gulaschsoppan jag själv gjorde. Vi har åkt pulka och haft snöbollskrig, legat i soffan och sett på film när snön föll utanför, pyntat för advent och hängt ut fågelmat till de övervintrande fåglarna (de syntes dock inte till, eventuellt kommer de fram när familjen Högljudd har lämnat stugan.). Ingen behöver dock byta kanal eller kräkas av alla superlativ. Självklart har vi hörts på caféer och i affärer och varit mer än lovligt irriterade på vår yngsta avkomma som tack o lov får oss att skratta men också driver oss till vansinne med sina påhitt. Men efter att alla blöta kläder var upphängda av barnen under skyhöga protester, kriget om den sista våfflan var avklarat och värmen från brasan gjorde oss dåsiga i soffan, så var det så nära en idyll den här familjen nånsin kommer att komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar