Den kom den här veckan med, fredagen. Mer efterlängtad än vanligt, men också lika plötsligt uppdykande. När jag skriver det här sitter jag utanför sexåringens körövning. Korridorens flexlyse släcktes nyss, så jag sitter helt still så jag ska slippa det kalla ljuset i mina ögon. De ljusa barnrösterna hörs genom trädörren.
Jag älskar att hämta barnen på fredagar. Hela veckans måste-lista är checkad och vi kan på riktigt sparka i löven så länge vi vill på väg hem från skolan, om andan skulle falla på. Nu gör den ju sällan det eftersom jag väljer vägen över de lövfria tennisbanorna, men ändå. Tanken är ju möjlig.
Vi tog bilen genom mörker och regn till sexåringens kör. På väg från bilen dansar hon runt omkring mig och råkar slå till min arm så jag tappar hennes pärm med sångtexter på marken. Jag grymtar till när jag böjer mig ner snabbt för att nå pärmen innan den läcker in regnvatten. Sexåringen fortsätter dansa och springa. Sen konstaterar hon glatt att "Ibland måste det vara jättejobbigt att vara mamma", när hon ser mig fiska upp pärmen ur en vattenpöl.
En kvinna vi just passerar brister ut i skratt och berättar för sin vännina i telefonen om den lustiga men kloka lilla flickan hon just mötte på gatan. Vi skyndar vidare och hinner lagom till kören. Om en liten stund är de klara med alla julsångsövningar, och då ska jag tala om för henne, att just nu är det faktiskt jättelätt att vara mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar