söndag 27 november 2016

Tomten är far till alla barnen...eller?

De är helt klart myten om tomten på spåren, båda våra barn. De har hittat kläderna, sett sin mamma pussa tomten en aning för länge samt blivit varse om att tomten har likadana skor som deras far. Och de gillar samma julöl, tomten och pappan som alltid ska slänga sopor på julafton!

Men i år planerar de att punktmarkera sin far hela julafton. Det ska vara omöjligt för honom att missa när tomten kommer på besök. Bara på så vis kan de övertyga sig själva och bevisa sin tes om att tomten är far till alla barnen. Vår nioåring har frågat mig takt ut "Ärligt mamma, ärligt, visst är pappa tomten?". Jajjemen, säger jag. Klart han är!

Men tydligen är de ändå osäkra. Idag valde de att stå i kö i tio kalla minuter i en julpyntad lada, för att överlämna sina egenkomponerade önskelistor till tomten (som garanterat ej var deras far). Förvisso fick de en skumtomte var för besväret, men med magarna fulla av pepparkakor och lussebullar antar jag att inte det var vad som lockade. Nä, de är antagligen väldigt smarta. De håller alla dörrar öppna, tar det säkra före det osäkra och helgarderar med goda relationer till tomten OM han nu ändå finns.

Jag, som redan avslöjat tomtens icke-existens, har antagit utmaningen. Så medan de är upptagna med sitt planerande för sin bevisföring på julafton, återstår för mig och maken att fundera ut exakt hur vi ska kunna lura dem som aldrig förr denna jul...












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar