söndag 26 februari 2017

Den blĂ„ lagunen 💩

Vi tog en buss direkt frĂ„n flygplatsen till ett av Islands mest kĂ€nda resmĂ„l, den blĂ„ lagunen. En del kallar det turistfĂ€lla, men förutom prislĂ€get sĂ„ Ă€r det helt fel. Turister, ja, men fĂ€lla, nej. Alla fyra i den hĂ€r familjen var precis lika lyriska under de tvĂ„ timmar vi spenderade i det turkosa vattnet. KĂ€llan hĂ„ller en temperatur pĂ„ minst 38 grader och trots att det började snöa nĂ€r vi lĂ„g dĂ€r och flöt, sĂ„ var det som att...inte vet jag...födas pĂ„ nytt?! Äh, stora ord, men sĂ€llan eller aldrig hittar vi saker som alla fyra Ă€r lika begeistrade i.

KÀllan Àr enorm redan idag, men pÄ vÀg att bli Ànnu större. Den rymmer praktiskt nog inte bara en spa-kiosk dÀr vi fick den klassiska vita leran som ansiktsmask, utan ocksÄ en bar. Efter en timmes guppande tog vi vÀtskepaus. Barnen fick Cola och juice medan de vuxna sÄg det som sitt ansvar att testa den inhemskt producerade ölen Gull. Den fick höga betyg, Àven om de möjligtvis kan ha pÄverkats av mysighetsfaktorn nÀr solen bröt fram och lyste pÄ sÄvÀl oss som de omgivande lavastenarna.

Även maken fick höga betyg efter att han fixat biffen nĂ€r sexĂ„ringens halvdruckna juice plötsligt spĂ€ddes ut med lika mycket kĂ€llvatten... Det blĂ„ste förstĂ„s en del men nĂ€r hon menade hon skulle klara konststycket att hĂ„lla sin egen flaska juice och samtidigt simma, sĂ„ förstod vi Ă€ndĂ„ att rekordnivĂ„n var nĂ„dd. Med ett leende fick maken en ny juice av bartendern och hans leende var bredare Ă€n bredast med tanke pĂ„ att juicen kostade typ 500 kronor. IslĂ€ndska, men Ă€ndĂ„. SjĂ€lslig ro i sin renaste form...

Vi lÄg dÀr och simmade, guppade och flöt i ett par timmar. Vi solade oss, gömde oss under en liten trÀbro nÀr det kom kastvindar med hagel, tog skydd i en lavagrotta nÀr snön vrÀkte ner, för att sedan kunna ÄtervÀnda till en klippavsats och vÀnda ansikte mot solen igen. Om veckans och morgonens hÀndelser fÄtt upp mitt blodtryck och möjligtvis satt balansen i familjen lite ur spel, sÄ var den blÄ lagunen den ultimata rÀddningen. Det kan förvisso bli dyrt att ta till den varje gÄng i-landslivet krÄnglar. Jag Àr dessutom sÀker pÄ att det dÀr besöket förlÀngde vÄra liv för varje minut vi var i. Men fler besök lÀr det bli.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar