En perfekt smaksatt sportlovspralin

Vår plan funkade utmärkt! Vi gav oss av i tisdagskväll för att få en extra dag med sol i fjällen. Och Sälen levererade! Sol på näsan i två dagar samt en något mulnare har vi fått. Men med temperaturer runt nollan så mår vi som feta sparvar i backen ändå. Inte nog med sol och skidåkning, vi har också ett vänner till stora och små på plats i backen - och då menar jag inte den betalda liftpersonalen som är så trevlig så sexåringen frågade mig om jag kände dem. Sportlovet lockar många goa göteborgare till fjälls, kan inte se något mer fulländat än så ett sportlov. En kaffe där, en sväng i Trollskogen där, en bastu med gammal vän, en vintergrillning och en after ski på det.

Vi kan ju numera köra ihop som familj i backen och alla klarar det mesta. Det enda problem som vi fortfarande dras med, är sexåringens totala brist på självinsikt gällande sina egna begränsningar. Allt är möjligt - och ja, en fantastisk livsinställning, så länge den inte involverar högt hopp från hög sittlift. Krisplan finns framtagen för detta eventuella scenario... Men det är också en fröjd att se henne när hon tar sig an utmaningar som att åka ensam i ankarliften. Glädjestrålande meddelade hon efter första rundan att hon numera alltid ska åka ensam i liften. Och ja...det gjorde hon. Snopna stod maken eller jag också som ensamåkare när familjen delade upp sig på tre liftar istället för de sedvanliga två.

Hittills har de här dagarna varit som alldeles perfekt sötade praliner. Precis när man tror att man tagit den godaste i hela asken, så visar det sig att det finns en till. Och en till... Nu har vi bara några chokladbitar kvar innan vi åker hem på lördag.