Mormor nattade barnen igår när vi var på föräldramöte. Vi lämnade henne vid 18 med en treåring som ville fika och en sexåring som ville cykla till en kompis. När jag stängde ytterdörren hörde jag min mamma säga ”nu ska vi ha en mysig kväll tillsammans” och kände spontant att jag och maken nog ändå dragit det längsta strået med vårt kvällsmöte.
Vi kom hem vid halv åtta till beskedet att kvällen varit lugn och en av två sov. På den sovande hade det dock upptäckts två svarta prickar som barnets mormor trodde kunde vara fästingar. Eftersom det är i särklass det äckligaste jag vet (jaja, i kombination med andra småkryp) så kunde jag inte låta dottern sova med eventuella urtidsdjur kravlande på kroppen. Jag gick igenom det sovvarma, lätt lockiga, men rufsiga, håret med kam och varenda millimeter av kroppen. Mormor hade rätt. De fanns där; en mitt på huvudet två på benen. Maken kallades in i rummet.
Med största precision och med mig som ivrig supporter
jobbig gaphals fick han bort båda spindeldjuren med pincett. Hon gnydde lite i sömnen, men vaknade inte. Det var vår första gång med fästingar och med en släkting som drabbats av kronisk borrelia så kommer vi eventuellt vara lite smått hysteriska med att vakta röda ringar och andra symtom i flera veckor. Idag klädde jag henne i hellånga tajts, klänning med långa ärmar, strumpor och täckta skor. Hon tog själv på sig en keps. Eftersom hon har en förkärlek för att leka i buskage, åka kana nerför skogsbackar och rulla sig i gräs så är väl hit-raten rätt stor för fästingkolonierna på just henne.
Mysig kväll var ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar