Skärgårdsliv

Min mammas födelsedag firades i lördags lite i förskott och vi valde att åka ut i  Göteborgs södra skärgård för att äta middag.  Den uppmärksamme undrar kanske varför vi valde de södra öarna när vi bor i norra skärgården, och ett stenkast från närmaste färja ut till öriket? Nu jobbar inte vi riktigt så. Vi går inte på vad som är enklast, utan på vad vi känner för. Och nu kände vi för att åka ut på en skärgårdsbåt till en ö utan biltrafik och sitta på en veranda med utsikt över havet. Söderöver.

Vi anlände hamnen 16.10. Båten gick 16.30 till Styrsö där vi skulle äta på Brattens Wärdshus. Medan maken parkerade bilen lite käckt och snabbt, skulle jag hålla reda på två eftermiddagshungriga barn vid kajkanten med hjälp av deras mormor. Den som valde att ställa landgångar på rad kanske inte såg potentialen av lekplats i dem, men det gjorde definitivt mina barn. Ett hot om att få stanna i land och en muta med vaniljbulle gjorde susen för kajfriden.

Klockan gick. Precis när jag undrar om vi kommer hinna med båten ser jag min make stå och fäkta med armarna en bit bort. Han hittar ingen parkeringsplats och flertalet närvarande blir involverade i vår jakt på en parkeringsplats som inte är vikt åt öbor med "förhyrd"-skylt. Han får ett tips och drar iväg, men klockan är 16.25 och jag inser att han inte kommer hinna. Jag börjar se McDonalds-skylt som värsta scenario. Något sa mig att min mamma inte hade varit helnöjd med den kvällen. Nästa båt till Styrsö går en dryg timme senare.

Snabb koll på övriga båtar, och vi hittar en som avgår 16.40. Till Brännö och Asperö. Hur fel kan det bli? Ö som ö. När klockan är 16.37 kommer min make kutandes längs kajen, han dundrar in och hinner precis få med oss i farten innan det är dags att gå ombord. Han är svettig och förbannad - på Göteborgs stad: "Bilhatarstaden". Det undgår få ombord på båten, att den knäppskallen som planerat så få parkeringsplatser för besökande till öarna borde få gå på plankan.

När han lugnat sig lite så återstår fortfarande att hitta en ny restaurang på en ny ö. Det visar sig vara ett lätt val. Övriga passagerare upplyser oss om att det bara finns en krog, Brännö värdshus, på den ö vi ska till. Bara 20 minuter senare kliver vi av på en tyst och lugn skärgårdsö, en ö med alla attribut för att finnas på bilden bredvid ordet "idyll" i ett uppslagsverk.


En promenad inåt ön gav oss tid att varva ner, och insikten om att en restaurang nära vattnet ändå inte är våra barns grej. En stor gräsmatta och chans att "ta ett varv" rimmar bättre med ord som middagsfrid och champagne. Vi kunde sitta ute, fisken var perfekt lagad och vi välte ingenting. Förvisso ville den yngsta i sällskapet stå upp i sin stol och äta, men det blev inte beviljat. Hon överklagade beslutet rätt tydligt, men efter högljudda protester från domaren, samt överraskande nog från hennes medkumpan, så valde hon att acceptera "straffet": att sitta ner i stolen och äta sin köttfärssås för att få efterrättsglassen serverad.




Det blev en superlyckad kväll. Kanske, kanske, kanske kan man våga sig på ett litet, litet, pyttetack till Göteborgs stad..?