Kvällsrutiner

Häromkvällen använde min make en lång stund till att leta efter ett stekt ägg i trä. Detta leksaksägg var för stunden det enda vår yngsta dotter överhuvudtaget kunde tänka sig att sova tillsammans med.

En annan natt samsades, på 90 centimeter säng, en treåring, en mamma, tre nappar, två snuttefiltar samt sju kantiga, färgglada plastgrodor. De tre kuddarna och täcket fick knappt plats - och inte behövdes de heller - värme var det vi hade mest av.

I förrgår valde hon en bankdosa som "nalle". En napp i munnen, en i ena handen och en bankdosa i den andra. Nämen visst. Så klart. Varför inte? På morgonen var det lögn att få henne att släppa den. Istället utökade hon sin samling med en anteckningsbok och lät värre än Hesa Fredrik när jag försökte få henne att släppa dem. De fick följa med till dagis.


Pippi-figurer, telefoner, en hammare (plats - bäst att påpeka), ett stetoskop (också plast, men i naturlig storlek) och annat smått och gott brukar också vara poppis att hålla i ena handen när hon ska somna. Sjunger sedan pappa en Elvis-låt så är saken kirrad - hon somnar som en stock. Nallar, gosedjur och andra traditionella mjukisdjur göre sig icke besvär.