Dagens bild är dock helt sanningsnenlig. Efter förbluffande lugn påklädning, frukost, tandborstning och hårborstning (där det vanligtvis går åt ett ton tålamod hos modern), satte sig sexåringen i soffan för att sjunga. Direkt anade jag oråd, eftersom fyraåringen kollade morgon-Bompa och troligtvis inte ville bli störd av sin storasysters sjungande, som är i decibel "för full hals". Jag cirkulerade runt dem för att hinna avvärja eventuella tjuvnyp och överfall i tid, men behövde bara gripa in en gång lite smått när lillasyster, med två nagellacksflaskor i handen, försökte tjonga till sin storasyster som, ja, fanns till. Sen återvände morgonens fenomenala lugn, och storasyster började sin konsert.
Ett par minuter senare trodde jag att det var dags igen, när fyraåringen lämnade sin plats i soffan för att krypa upp bredvid sexåringen och sätta sig nära - nära på ett sätt som enbart små varma barnkroppar kan åstadkomma. Sexåringen log mot sin syster (!!!), vände blad och fortsatte sjunga på nästa sida. Fyraåringen vinkade åt mig.
- Kom och sätt dig, mamma, bredvid mig här. Vi myser!
Eeeeh..? Jag kände hur jag log skevt och tittade undrande om det var något skämt det här? Sen satte jag mig, försiktigt och väl medveten om att sexåringens svartsjuka nu kunde väckas ur sitt slummer, eftersom jag satte mig bredvid lillasyster. Men inget hände. Lillasyster lyssnade när storasyster sjöng sig hela vägen till bokstaven N i Majas Alfabetssångbok. Jag ville inte bryta den mysiga stunden. Klockan närmade sig dock 8, och alla hade en tid att passa. Lugnt och stilla meddelade jag att vi nu behövde avbryta och gå ner och ta på oss skorna. Två små huvuden tittade på mig, storasyster bad om ett bokmärke, la ihop boken och tog ledningen ner för trappen. Lillasyster följde efter. Inga skrik. Inga tjut. Inget "jag viiiiiil iiinnnte!".
Smått chockad följde jag efter dem nerför trappen. Vad var nu detta för nya spex..? Att de är sams hela morgonen..? Sjunger tillsammans? Innan jag hann börja fundera på eventuella sjukdomar som skulle kunna dyka upp i kölvattnet av att båda verkade lite för stilla för att vara sig själva, så hörde jag ett pip följt av ett mindre tumult och ett tjut. Snabbt tog jag de sista trappstegen ner och möttes av en dragkamp om tröjor, skor och väskor.
- Men ta på er er egna tröjor! Och skor! Och väskor! Dra inte i varandras!
En smäll i ytterdörren som lillasyster undkom med en hårsmån, lite kiv om vem som skulle hämta in morgontidningen och ordningen var återställd. Jag blev nästan lättad.
Men, en bild ljuger ju inte. Så här är den, vår morgon den 17 juni 2014:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar