måndag 8 september 2014

Lokalt sinne för gator

-Jag kan vägen! sa jag, och min kollega tog rygg på mig ut från Stockholms centralstation imorse när vi var på väg till hotellet för konferensen vi skulle på. Ungefär 25 meter senare stod det klart att det visste jag inte alls.

-Eeeeh, ska bara kolla en sak, sa jag och smusslade upp gps:en på telefonen. Snabba knapptryck, och en avslöjande förvirrad stund senare, kom vi fram. "Rätt över gatan" som jag mindes det, var "rätt över gatan, sväng vänster, rakt fram, sväng höger". Men vi kom fram i tid, så jag räknar helt klart min insats som väl godkänd.

Mitt lokalsinne kanske inte vinner pris i test. Trots idogt resande sen barnsben med tåg, flyg och bil så har jag sedan jag blev vuxen missat flyg, tagit fel tåg samt kört ungefär 10 mil åt fel håll på vägar jag egentligen borde känna igen. Jag vet inte vad som händer. Det är precis som att jag har järnkoll, tills jag plötsligt inte har det längre.

Jag har varit i Stockholm så många gånger att jag borde kunna blunda mig genom centrala stan. Istället hittar jag nya vägar vid varje besök, likt en guldfisk upptäcker jag "nya" torg och områden.

Jag fick ett råd en gång, att när jag nästa gång "känner på mig" att jag ska gå åt vänster, så bör jag gå åt höger. När jag tror mig veta att vi ska gå nerför backen, så ska jag gå uppåt. Det ligger ju nåt i det. Sist jag var i London snurrade jag till det, så efter 20 minuters promenad (i hetta!) med min sexåriga dotter i handen, frågade hon varför vi var på väg tillbaka till hotellet igen långt innan jag ens misstänkte att vi var fel.

Rådet om motsatt riktigt gäller kanske inte tåg och flyg. Där måste jag liksom lita på att jag läser rätt och sitter i rätt vagn - och inte i den som kopplas loss i Mjölby. Men om det skulle hända, så vet jag att jag ska åka åt rakt motsatt håll med nästa tåg, än där jag kom från.

Eller..?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar