fredag 5 september 2014

Uppläxade

Vi har haft läsläxa denna veckan. Vår första! Eller ja, sexåringens första. Men det kändes som vår gemensamma. Maken tog ledningen i läxläsningen och tragglade igenom de sju sidorna varje kväll med sexåringen.

-S_Å_S...åsna?

-M_O_S...ost?

De började om. Bråkade. Klarade några ord. Firade. Blev ovänner. Bläddrade tillbaka. Övade, ljudade och värkte fram de få, men i måndags till synes oövervinneliga, raderna. Maken krattade manegen och igår, på mitt pass, lossnade det hela och kraftansträngningarna i veckan gav frukt! Ungen läste ta mig tusan! Vi klarade det! Stolt fyllde jag i raden för intyg om att vi läst läxan, och bad maken fylla i den andra boxen. Uppdrag slutfört och (går)dagens datum sattes vid signering.

Jag kvävde en impuls att av ren lycka dansa fågeldansen hela vägen till jobbet idag, när jag tänkte på vilken värld som nu öppnar sig för sexåringen. Dottern tyckte dock inte hon var riktigt klar med läxan. Hon var nervös för uppläsningen i skolan idag. Vi peppade och höll tummarna.

Tidig eftermiddag idag kunde jag hämta en överlycklig sexåring från skolan. Hon hade klarat läsningen för sin magister ("fröken" enligt henne) och fått nya sidor att öva på. Allt enligt plan. Men...där stod något. En hälsning till föräldrarna baserad på det faktum att vi signerat med torsdagens datum för läxläsning.






Men vänta lite nu... Vi läste ju varje dag! Där fanns ju bara två boxar, och vi skrev ju det datum som uppgiften var slutförd! Annars behöver vi ju i runda slängar tjugofem boxar - en för varje gång vi påbörjade läxboken. Jaja. Uppenbarligen är vi tillbaka i skolans värld. Bara att göra om och göra rätt. Sexåringen blev alltså med beröm godkänd. Men maken och jag fick...bakläxa..!!?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar