Leklandet

Mitt i virvelvinden av påklädning hemma, packa skolväskor, promenad till dagis, ta av jackor och vinka hejdå, så ställde sig plötsligt dottern blickstilla och tystnade. Vad hände? Tog världen slut? Var kom stillheten ifrån? Förklaringen var ju helt självklar. Lillasyster frös mitt i ett steg i tamburen, eftersom hon lekte staty. SÅ självklart! 

Vi har fler lekar som göms i vardagslivet. Gömma nyckel är en sådan. Maken och jag spenderar ungefär lika mycket tid som vi spenderar sittande varje vecka, på att tömma uppochner på varenda rosa lilla glitterväska som mak...nej, någon av döttrarna packat full med småprylar och nycklar. Vi planerar nu någon typ av hänglås inklusive kätting på nyckelskåpet. Eller kodlås. 

Kurragömma låter ju som en rolig sysselsättning. Så mysigt att leka tillsammans! Nu är det ju mer så att barnen leker denna lek vid alla tillfällen där de bör vara fullt synliga. I ett radhus på 112 kvadratmeter är det dessutom nobelpris på att de lyckas hitta nya gömställen som får mamman att stressat stappla runt och vråla KOM HIT NU när klockan är 07.32 och förskolans frukost serveras 07.30. Mamman skulle däremot kunna tänka sig en kurragömmalek då och då och vara osynlig några minuter, säg på toa till exempel? 

Sen har vi ju ett antal sånglekar som används flitigt. 

• Morsgrisar är vi allihopa. Alla vill ha mammans uppmärksamhet. Är det inte den ena så är det den andra. Eller maken. 
• Ritsch ratsch filibombombom. Vi vaknar en måndag och på kvällen är det fredag. Vi balanserar makaronipuddingar, skrapsår och konflikter om vem som sa nåt som den andra inte sagt och inte ens tänkte säga med ena handen, medan vi är i simhallen, klipper gräs och köper barnkalaspresenter med den andra i ett rasande tempo. 
• Prästens lilla kråka. Här lägger fyraåringen stort intresse vid strofen "...och än slank hon dit, och än slank hon dit..." vid val av varje middag. Gårdagens favoritmiddag smakar alltid bajs idag. Morgonens frukost kan vara förpassad till en mental sophink innan dygnet slagit runt. För att inte tala om att förskolans mellanmål, makrillsmacka, höjdes till skyarna av fyraåringen, trots att hon gör kräkljud varje gång maken käkar makrill med tomatsås här hemma. 

Jag ska fundera över helgen, men kanske att vi på måndag kan leka tafatt till förskolan på morgonen. Eller följa John? Risken med det är ju dock att jag hamnar sist i ledet. Men det här med att leka staty. Om det nu är en kul lek, så skulle den, i kombination med klassikern tysta leken, kunna fungera som en ny nattningsrutin. Höga poäng på den om den fungerar! För kvällen är vi dock färdiglekta. Nästan i alla fall. Maken och jag är från och med nu två björnar som ska sova hela kvällen. Den leken avslutas imorgon bitti när vi blir uppjagade ur vårt lugna bo.