Årets sockerbagare?

Vi såg för en stund sen första avsnittet av Årets sockerbagare på Barnkanalen. Fyra barn bakade avancerade tårtor med kreativitet, kämpaanda och massa glädje som tog sig uttryck i fyra helt olika, men lika coola, tårtor. De hanterade vispar och knivar, misslyckades och startade om, småpratade med varandra och såg väldigt koncentrerade ut i en enda röra. Sötnötterna varvade avancerade bakuttryck som "karamelliserade" med det mer otippade "smeten skärde sig". Finaste och godaste tårtan fick tre poäng av domaren, tvåan fick två poäng och två fick ett poäng var. Ingen åkte ut.

Någon som jag kände att jag ville ge hundra poäng, är deras föräldrar. Modet! Hur har de vågat släppa loss dem i köket så att de numera kan göra egen maräng innan ett par av dem ens gått ur lågstadiet? Visst bakar vi också ibland, men sockerkaka och chokladbollar (inklusive diverse smakämnen) kan ju inte mäta sig med att de här barnen måste ha fått sitta i blöja och prova både mixer och jonglera med köttermometrar. Dessutom, vem städar köket efteråt? Här hemma är det maken, och det gör han så bra att en kirurg hade varit stolt över diskbänkens glänsande varje kväll. Innan jag ens hinner spilla är han där och torkar, visserligen med ett morr i mungipan, men ändå.

Inte nog med att de kunde baka, barnen. De kunde också skapa en egen smet helt utifrån sin egen kunskap. En av dem utbrast "det blev visst lite för mycket smet, men det ska nog fungera" och såg ändå nöjd ut. Hon vann sen. Om jag knäcker ett ägg för mycket i smeten får jag börja om från noll igen. Eller dubbla hela smeten. Om jag tar fel krydda har jag ingen aning om hur jag ska balansera upp smaken med en annan sort. Receptboken, eller numer Google, är min husgud och ingen taga den ifrån mig som inte vill äta kall korv eller okokta makaroner.

Frågan är dock om vi ska se fler program. Fyraåringen blev lite väl intresserad och ville se om de tio sista minutrarna tre gånger igen så fort programmet var slut. Sen ville hon se om vi också kunde baka så höga, fina tårtor med "rosa deg". I mitt något tvekande svar finns inte bara mitt egna dåliga självförtroendet i köket, utan också det faktum att i fyraåringens värld är kakstickan ett svärd och diskbänken en trumma. Mjöl kan användas att kasta som snöflingor och sockret är ju så gott att äta när det fastnar på handen - om man slickar på den först. Men visst, ge henne fem år, en rejäl skopa mod till hennes mamma, ett gäng disktrasor till henne pappa och ett klippkort på akuten så kanske vi har en chans i finalen 2019.