Precis som när man var förstagångsförälder, så ska man låta bli att googla sina frågor. De inbillade vetenskapliga svaren om hur vanligt det är att kaninungar dör av åskväder även om de är inomhus eller att kaninsystrar kan börja slåss helt oprovocerat, är, kan jag meddela, inte svaret på frågan vilka trädslag de gillar att gnaga på. (De där med systrarnas slagsmål kändes ju dock inte som en högoddsare, baserat på våra döttrar, hehe...)
Vårt huvudbry denna helg har varit hur vi ska ordna ytterligare en bur, att ta med till vår stuga. Självklart ska
Prylarna de här två små harpaltarna nu tydligen behöver, är verkligen i klass med en människobebisunges. Men de skriker inte. Kan sättas i bur vid behov och säger inte emot. Så där kanske likheterna tog slut. Och som jag minns det, så satt vi aldrig vid vaggan i flera minuter och lockade med spenatblad heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar