Vi sladdar in i påsk

Vår fyraåring älskar att klä ut sig. Varje dag, året om, är det häxor, Batman, prinsessor, mammas halsband och tomteluvor. Varje dag - förutom påsk. Varje år har jag trugat och mutat henne, varje år har jag efteråt undrat vad jag sysslat med. I år hade jag helt förträngt skiten påskfirandet på förskolan med utsmetat smink och borttappad sjalett.

Tills i måndags kväll. Sisådär runt 23.30 var jag fortfarande speedad, efter att ha druckit kaffe alldeles försent på dagen. Jag skrattade gott åt en status på Facebook, där en vän i panik satt och klippte till en rosa tuppkam av en disktrasa åt sin son, som lagom till läggdags påmint sin moder om påskfirandet på sin förskola dagen efter. Sen kollade jag min mejl. Några minuter senare hade jag i vansinnesfart, rotat runt bland lucianattlinnen och pepparkaksdräkter i en tvåårings storlek. Slutligen hittade jag det prickiga förklädet och hucklet från Ica Maxi, som fick agera påskutstyrsel för femte året i rad. Hurra!

Nästa morgon såg fyraåringen högst förvånad ut när hon ombads ta på sig den ostrukna, men nytvättade utstyrseln (förvisso med en odefinierad och tydligen otvättbar fläck framtill). Fräknarna med kajalpenna hade jag svårare att motivera, men sjuåringen ryckte in med nån rövarhistoria och sedan var saken biff.

Påsken hade storfirats och på eftermiddagen var hon mer än nöjd. Tofsen hade åkt av, fräknarna liknade mer utdragna morrhår och fläckarna på förklädet ungefär femton till. Men schaletten satt på. Så också en balettkjol med tyll som hon hittat i sina gömmor, samt en utsliten vinterjacka som kommer kasseras omgående så fort våren kommer något närmare.

Nu var det ju rätt varmt här på västkusten idag. Solen sken och ikväll fick alla närvarande i radhuset vara med och rensa kaninburen, efter att mamman plötsligt känt lukt av ladugård. Bajspluttarna ven genom luften på altanen, när två sjuåringar (en lånad) och en fyraåring med spadar tillsammans tömde ut halm o annat bös. Självklart under vrål, när någon tydligen gått för effektivt fram med spaden, och inte lämnat tillräckligt med avskräde kvar till de andra. Jag höll mig på avstånd. Ganska snart tröttnade fyraåringen, drog av sig schaletten, tog sin innebandyklubba och drog upp på bandyplan med en förskolekompis hon fick span på.

En timme senare hade vi inte bara ren kaninbur på plats, vi fick också in en liten påskfe med cykelhjälm på svaj, naturligt illröda kinder och med ett leende bredare än en häxkvast.