Morgonbestyren

Fyraåringen var mäkta stolt över sitt gigantiska röda paket hon bar in till mig i sängen i lördags morse. Sjuåringen överlämnade en teckning som en vikarie på fritids hade målat. Den finaste som hon nånsin sett, enligt min förstfödda. Maken hade trevande frågat om vi eventuellt kunde hoppa över att utmana naturkrafterna med en kaffebricka i sängen. Erfarenheten från tidigare födelsedagar, sa oss att vi annars lika gärna kunde hälla ut kaffet på kudden, och eventuellt kleta lite smör på valfri plats bland täcken och lakan, på en gång.

Jag låg och väntade på det lilla högljudda tåget av mina allra käraste människor i världen. För första gången sjöng de samma sång på samma gång när de kom in. Fyraåringen tacklade förvisso sin syster för att komma först till sängkanten, men till min förvåning fick hon inte ens en knuff tillbaka. Hela paketprocessen flöt helt lugnt och jag fick till och med öppna ett par paket utan "hjälp".

Sen kom prövningen. Fyraåringens paket öppnades under hennes ivriga påhejande. Lycklig slog hon ihop händerna när jag fått upp papperet, och sa att jag nu fick hennes nalle. Jag njöt förstås ohämmat över omtanken hon visade sin mor - i säkert fem sekunder. Sen kom bakslaget. Sjuåringens ögon svämmade över av tårar när ilskan över att en nalle hon ansåg vara hennes, nu plötsligt var i moderns ägo! Ve och fasa! Tumultet var ett faktum och det kändes nästan lite tryggt och hemtamt.

Det hela slutade med att maken gav sig in fajten. Men väl tilltagna röstresurser, lät han båda sina döttrar veta, att den där nallen var en reklampryl från början av 00-talet - och var den någons så var den minsann hans! Ställda inför detta faktum, kom barnen överens om att nallen nog gjorde sig bäst i deras numera 38 år unga mors ägo. Man tackar!

Frukost