Aaatjoo!

Jag har åkt på en redig vårförkylning. Hals och näsa tävlar om förstaplatsen, huvudet hänger med och knappar då och då in på klungan i täten. Jag hoppas fortfarande att loppet ska kunna köras i stående form, men kudden lockar något enormt stundtals.

Idag körde vi ändå en heldag i backen, trots mammans dipp. Heldag så tillvida, att vi var på plats till liftarna stängde. Vilopauserna duggade dock tätt och vi slängde dessutom in en Valleshow för barnen kombinerat med en extremt perfekt kaffe-i-solen för föräldrarna.

Avslutet på dagen, korvgrillning i Volvo XC camp i ett hörn av Lindvallen, var pricken över i:et. Möjligtvis av olika orsaker för oss, men ändå. Sjuåringen var hungrig som en varg och slukade korv på korv. Fyraåringen hittade en lika fartfylld kompis och drog runt med honom i liften själv. Jag satt ner på renfäll (ej ditburen av mig! Volvos!) och slappade. Maken var förvisso lika glad som jag över vännerna vi träffade på, och som gjorde korvgrillningen möjlig, men hade kanske uppvisat samma sinnesstämning även utan någon av oss andra. V-o-l-v-o.

Hemvägen blev något lite knöligare än väntat. Vi satt bra länge på den där renfällen och njöt. Delar av liftsystemet hann stänga innan vi hann de 1,6 kilometrarna över berget tillbaka dit vi parkerat. Barnens enorma kapacitet när de står på ett par skidor, samt 10 grader och sol, gjorde att färden ändå gick relativt smärtfritt. Jag tror maken håller med, även om han bitvis fick dra hälften av familjen på en stav.

Väl hemma bastade sjuåringen och maken, fyraåringen drog ett danspass med sin mamma som (o)frivillig publik från soffläget. Vid halv nio var huset lugnt, vi tände en brasa, jag nös hundra gånger och sen försökte vi hålla oss vakna i soffan medan GW löste brott på tv.