Igår skulle maken ta ner ett fågelholk från i ett träd, alltså ett sånt vi själva satt upp. Och nej, vi skulle inte sno påskäggen från fåglarna, men holken behövde restaureras. Maken fick uppdraget. Ungefär en halv minut efter start, gjorde han ett graciöst (?) och (citat maken) överraskande men kontrollerat hopp ner från stegen. Orsaken till den gymnastiska övningen, var att ur fågelholken hoppade en lika överraskad och skräckslagen ekorre. Den sladdade uppför stammen och satte sig i säkerhet i trädkronan medan maken pustade ut på marken.
Efter andhämtning, och förstärkning i form av sällskap av min svärfar, hämtades holken ner. Väl på marken skulle framstycket av för att fixas till. Svärfar upptäcker då hur två nyfödda och fortfarande blinda små ekorrsungar finns inne i fågelholken. Små och nakna, eller nyrakade som maken uttryckte saken när han återberättade historien, låg de där och undrade antagligen om påsken verkligen skulle gå till så här.
Ekorrbebisarna fick snabbt fick tillbaka sitt bo, holken blev upphängd på samma plats i samma träd och vi håller tummarna för att mamman inte blev så rädd av min makes uppenbarelse på stegen att hon inte vågar sig tillbaka.
Projektet avbröts och vi återgick istället till soffläge och godismofflande. Lugnast för alla, djur som människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar