torsdag 16 juli 2015

Ett dyrbart sommarregn

De senaste dagarna har varit ena stunden sol och varmt, för att nästa bli kallt och regn.Det har funkar hyfsat, tjejerna bryr sig inte så mycket och springer gärna ute i regn. Alltså, vem brås de på..?!

Idag var det dock regn hela dagen. Det hade kunnat vara hemskt trist, men sedan tidigare hade jag en inbokad lyxstund på Salong Rosa i Sälens by imorse. En timmes total tystnad. Det var ju förvisso inte tystnaden jag betalade för, men den kom på köpet och den var ljuvlig. Hemma hos oss är det ju annars oftast inställt på maxvolym av någon anledning. När jag gick från salongen en timme senare, var jag fantastiskt nöjd, avslappnad och, okej, något fattigare. Sjuåringen fick mig dock, att dubbelkolla spegeln ett par gånger när jag kom hem, efter att hon kommenterat mina nyfriserade ögonbryn med frasen "vänta...du är lik nån...du ser ut som min magister när han var utklädd till pirat!". Jag tog det som en komplimang.

Innan jag var tillbaka i "nej, den är miiiin", "maaammmmaaaa, hon slog mig" och "det är min tuuuur nu!!!" så hann jag med lite shopping. Ett så himla smart drag, att ha en liten inredningsbutik i anslutning till salongen. Jag hann hitta en perfekt tavla till vårt sovrum i stugan innan jag steg innanför dörren hemma klockan elva. En helt okej regnig förmiddag. Övriga familjen gled omkring hemma och kollade lånade dvd-filmer (i brist på wifi...) från bibblan här i Sälen. De har öppet mer än vårt bibliotek hemma, och utbudet är helt okej. Möjligtvis att mina fördomar förväntningar var aningen felaktiga, hade inte blivit överraskad om bibblan i fjällen var inhyst i en liten fäbod med öppettider på begäran efter att man ringt dem på telefontiden varannan tisdag 15-15.30. Men så är det alltså inte, kan vi konstatera efter vårt fjärde besök idag. Böcker och dvd:er plöjs flitigt när sommarvädret är lite väl trögt.

Efter en lättlunch gav vi oss av på en biltur mot Norge. Först stannade vi dock till vid Stadium Outlet och köpte skor till mig alla som behövde. Två par. Sen var det en som inte hade klätt sig så bra efter vädret, så jag hen fick (o)turligt nog köpa sig en ny tröja. Sen kom vi iväg upp på fjället. Vi kom inte så långt, för tydligen hade någon missat att vi ätit lunch hemma ("trodde ni fikade"), och var vrålhungrig. Ett sånt tecken vågar man ju inte bara släta över, så vi fick ta en paus i bilturen och äta en andra lunch - denna gång på goda Fjällbagar'n. Nu är vi ju inte så svårtrugade i vår familj, så självklart gjorde tjejerna och jag den hungrige sällskap vid bordet, med fulla tallrikar...

Vi nådde Norge något senare än vi tänkt oss. Barnen var måttligt intresserade. Sjuåringen tyckte "Norge" lät som "Vänersborg" och var därmed inte alls med på noterna om skillnaden. Femåringen tyckte utomlands lät läskigt och av hennes min att döma, såg hon snarare ut som om vi någon bestulit henne på allt lördagsgodis i världen. Men vi körde ändå en bit genom den norska skogen innan vi bestämde oss för, att göra Norgeäventyret kort och styra hemåt igen. Väl tillbaka vid gränsen var tjejerna på bättre humör.

Vägen tillbaka var tänkt att vara en sån där historia som jag alltid ser framför mig när folk säger att de  tar en "tur med bilen". Spontana stopp vid mysiga fik, fynda på loppisar eller som i detta fall, hitta en älgpark. Nu visade det sig förstås, att kakorna på caféet var slut, älgparken verkade ha packat ihop och loppis-tanten skulle iväg på surströmming-kalas tio minuter efter att vi kommit dit. Jag hann dock hitta en tavla vi gillade båda två och maken hann lägga labbarna på en pärla till snöskyffel. Loppis-tantens man tyckte det var ett fynd för oss, "...jättebra att ha i bilen när man kört ner i diket på vintern". (Alltså, vadå när..?)

På väg till den försvunna älgparken, tog vi en paus för att plocka vitmossa. Det sparar vi nog 29.90 på till jul..! Julen 2018 alltså, tjejerna tog  nämligen plockandet på största allvar. Själv satte jag mig i bilen och spanade efter vilda djur som eventuellt kan tänkas vara hungriga på ett par stadsbarn som irrar runt i deras skog. Min plan var att i så fall tuta ilsket. En V70-tuta skojar man ju inte bort, även om man är björn.

Innan vi åkte hem, och lagade en vintermiddag i form av köttfärssås och pasta, stannade vi för att köpa några grejer på en byggfirma. Det var så nära att vi hann hem, men precis där, i kassan, med blodsockret i höjd med knäna, kände jag att vår gräns för shoppingen var nådd. Medan maken tyckte att dagens sista fynd var en kökssax av kvalitet ("...som kommer hålla i 100 år, folk har kvar dem sen 70-talet!"), fick jag en chock när den kostade 199 kronor... För en sax! Jesus, så dyrt. Jag kan eventuellt ha sagt det rätt högt, expediten såg osäker på oss, men försäkrade att det var en väldigt bra sax. Maken tog sig själv och gick ut. Jag betalade.

Imorgon ska det bli sol. Puh!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar