Milda makaroner

Vår yngsta donna tycker oftast att sömn är överskattat. I alla fall om klockan är runt 20 och hennes föräldrar sätter igång Sisyfos-uppdraget, att försöka söva henne. Det går troligtvis snabbare att trycka sju kameler genom ett nålsöga, än att få detta flickebarn att kombinera tystnad och avslappning i horisontellt läge tillräckligt länge för att sömnen ska överraska henne (citat: Jesus i fri tolkning).

Hon vill sova varje morgon när hon ska gå upp. Det snusas och sovs och dras täcken över huvudet. Hon är mer lik en 15-åring än en 5-åring i just denna egenskap. En annat favorit är, att sova när vi åker bil på eftermiddagen. Fem minuters slummer motsvarar minst tre extra vakna timmar. Båda föräldrarna är avundsjuka på den återhämtningsförmågan.

Jag hade första passet idag vid läggning, och misslyckades. Maken tog över, men kom ut med sömnig blick efter en halvtimme. Dottern kom efter, efter några minuters stilla lek ensam i sitt rum, utrusande med ett pappershjärta i handen och ropade "Milda makaroner! Det är inte mitt! Någon har glömt det hos mig!"

Vi har spelat ut vårt sista kort, uttråkning. Men reprisen på TV om Kinnevik, som skulle få henne att dåsa av, blev en favorit. Så nu sitter vi här alla tre i soffan, två lätt uttröttade föräldrar samt en femåring med en tonårings sömnmönster och ett språkbruk likt en sjuttiofemåring. Och med smak för makt.